- Project Runeberg -  Carl Fredrik Dahlgren, hans lif och diktning.En litteraturhistorisk studie /
86

(1903) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Knut Fredlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hur mår du? Får jag svara: som Adam i Paradis *). Ån jag? som
Portvaktarn i Maobeth 2). Plang! klockan slår tio. Den hesa väktarn
ropar och påminner huru fort tiden går. — Ja! den går — Sol statt
stilla och måne i Gibeons dal, vill jag ropa på din bröllopsdag. Men
jag är ingen Josua. Stå min egen klocka! Statt du stilla! Stockholm
börjar nu åter att bullra. Biena börja att fara in i kupan. Herrskaper
anlända. Man spelar »den förmenta prinsen» 8) på lilla operan 4).
Papegojan har slutat sitt Älska far och fosterland på Djurgården 5).
Får jag hålla en oration till Neptunus, innan jag slutar? — — — —
Adjeu! Jag orkar ej sjunga, ty hes är min tunga och lunga — Tusende
faldiga hälsningar härifrån — — Min obekanta vördnad för deine
Sofie från en arm skolfux, pedant, präst och hummelstång. Amen.
Din Dahlgren. September 1815. (Almanack har jag ej, men måndag
är det, kan jag se af läsordningen)».

Sådan Dahlgren visar sig i detta bref, sådan förblef han i allt
väsentligt hela lifvet igenom, än känslosam, än ytterst uppsluppen, ehuru
under olika perioder af hans lif än det ena, än det andra momentet
öfverväger. Vi finna här en sentimentalitet* som hos 24-åringen visar
sig såsom själfbespegling med stänk af världsförakt, samt en elegisk
känsla af all tings förgänglighet — detta ju något vanligt hos vakna
sinnen under utvecklingstiden 6) — men äfven en kvinnligt jollrande
ton, en barnslig glädje och ett putslustigt skämtlynne, som ej drar sig
för att göra sig roligt öfver den egna personens skavanker och
egenheter. Härtill kommer ett ytterst vaket natursinne, lika känsligt för
yrande vårjubel som för beklämmande höststämning* ett lifligt intresse
för världen rundt omkring och en humoristisk uppfattning af dess
obetydligheter och jäktande äflan, ett sätt att se, som förutsätter allvar under
den glada ytan och äfven religiös läggning. Med allt detta mänger
sig entusiasmen för det sköna och en svärmisk uppfattning af lifvets
ideala makter.

Det ligger i Dahlgrens natur en evig oro, något oredigt, det ena
infallet föder det andra, ideligen afbrytes det allvarliga genom
framdragande af någon obetydlig biomständighet, som ligger alldeles vid
sidan af ämnet. »Tusen idéer löpa igenom mig som solen genom

*) Jfr Bellman: “Är jag född, så vill jag lefva
och må väl på bästa vis
som en Adam med sin Eva
uti paradis (Fredmans sånger n:r 16).

Geijers öfversättning eller snarare bearbetning af Macbethutkom 1813.

J) Komedi med sång i 1 akt af Bäuerle, öfversatt af C. G. Nordforss;
uppfördes för första gången 1807.

4) Teatern i Arsenalen.

*) Papegojan eller Älska far och fosterland, komedi i tre akter af von
Kotzebue. Tillhörde Svenska comiska teaterns repertoar.

•) Jfr Atterboms dikter i Linköpingsbladet 1806, hvarom F. Vetterlund
i Samlaren 1891 (Atterbomska ungdomsdikter och reminiscenser)!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dahlgrencf/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free