Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en älskvärd karl i handen, och för all del, iipa ej eller se mulen ,ut!
Glad, men med smak skall du vara i sällskap; men in summa, var
dygdig, var god, var öm, var arbetssam, ty jag förmår ej upprepa alla
föreskrifter — — —».
Han vänder sig skarpt mot tidens osedlighet, som florerade, trots
det att dygden jämt fördes på tungan, och profeterar om, att en annan
tid skall komma, en härligare och skönare, då det nu lefvande
lättsinniga släktet blifver bortsopadt från jorden. »Jag är säker därpå, att
alla sockersöta munnar, som nu gapskratta öfver forna tiders
kärleks-svärmeri, ej af en framtid skola mer skattas än skillingen i en full
båtsmans byxsäck. Hvarifrån har allt stort och skönt, som uppstått i
världen, haft sitt ursprung, om ej ifrån Kärleken, Religionen och
Dygden?» — Det nuvarande tillståndet vore bedröfligt. Man kunde
vara kär och ändå älska tre och ett halft föremål dessutom! En
älskarinna vore en betydande handelsvara, en hustru en grannlåtsmöbel
i huset, som i årlig reparation kostade mer än själfva husets underhåll
och ommålning o. s. v.
Den unge prästen är allt annat än belåten med tidens
kristendoms-förkunnelse och ger en och annan snärt åt »våra smakfulla predikanter».
1 den ofvan omtalade pensionen lärde de unga flickorna för sitt hjärtas
moraliska bildning en sorts s. k. kristendom, »som man hör pladdras
af en del präster på våra predikstolar och består i några sederegler:
att vara ömsint, nöjd med sin lott, fördragsam m. m». Mot tidens
allt annat uppslukande intresse för välgörenhet tröttnar Dahlgren icke
att afskjuta sina ännu ganska slöa pilar. I sin motvilja mot det
evin-nerliga moraliserandet gick romantiken till öfverdrift: s. k. moral vore
ett oting i kristendomen, en öfversinnlig religion, hvars egentliga vore
försoningen och tron, förklarar Askelöf i sin uppseendeväckande artikel
om predikningar. (Polyfem IV, 516 o. f.)
I rent vittert afseende är romanen mindre utprägladt satirisk. Ett
godmodigt gyckel med den goda smaken, ett litet piskrapp åt tidens
versmakare, ett hugg mot Wallmarks Fuselbrenners resa, som bekant ett
obetydligt försök i den komiska romanstil Cederborgh hos oss infört,
se där så godt som allt. Mot den sentimentala familjeromanen, som
Dahlgren antagligen liksom Hedbom och Hultin studerat redan i
Linköping, förekommer dessutom ett och annat försmädligt yttrande. Han
lofvar, att i hans roman »oskulden skall förföljas, dygden sättas i
fängelse, presidenter, kammarråd och ministrar (ty i de högre stånden vill
man påstå finnas bara stenhjärtan och stjärnor som i visan: Kallt hjärta
under stjärnan 1), skola isynnerhet få husera och enlevera. Sällheten
skall på krycka bo i tjäll, men lasten i palatsen — —» o. s. v.
Romanen själf är en romantisk produkt, hvarom mera nedan.
Hela lifvet vore en dröm, ett drama, af oss själfva författadt; en skön
’) Dahlgren menar Fru Lenngrens Pojkarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
