Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utom i Manhemsförbundet voro de äfven medlemmar i en talareklubb,
där Almqvist hade rikligt tillfälle att glänsa som dialektiker. Ofta hafva
de nog gnabbats med hvarandra, och det kan nog också hända, att
den glade pastorsadjunkten ibland gycklat med den fantasirike
samhällsreformatorn, såsom den grånade lifetrötte komministern gjorde i
Aga-nippiska brunnssällskapet.
Almqvist hade icke väl inträdt i förbundet, förrän han utsågs
till ordförande, och under hans ordförandeskap antogs den 16 febr.
1816 en stadga rörande undervisningen i förbundets fem första grader,
hvilken skulle gälla, tills »organismen» hunne utarbetas och stadfästas.
Man tänkte sig visserligen redan nu högre grader, åtminstone en sjätte,
men med denna öfverbyggnad fick det tills vidare bero.
Den undervisning man ville bereda de unge var af sex olika
slag: filosofisk, poetico-historisk, politisk-historisk, filologisk, antikvarisk
och musikalisk. Man redogjorde för de rena nordiska myternas
betydelse och sökte genom en förklaring af »Surturs världsförbränning»
uppvisa, huru hedendomen öfvergår i den kristna andan och att en
sann konsekvent manlighet endast vore möjlig genom ett lif i denna;
och man införde ungdomen i studiet af våra nordiska konunga- och
kämpasagor. Den skulle härigenom lära sig känna det kraftfulla götiska
lifvet. Härtill kom i de högre graderna läsning af de gamla
landskapslagarna. Man sysslade med Nordens politiska historia, en undervisning,
som hade att meddela endast sanna fakta. Denna började emellertid
först i sjätte graden, sedan källorna förut blifvit tillräckligt kända. Redan
i 2:dra graden borde dock eleverna hafva fått kunskap om Nordens
äldsta geografi.
Vidare gaf man handledning i det gamla nordiska fomspråkets
studium, hvarvid man i de högre graderna borde visa släktskapen mellan
detta och den nuvarande svenskan, samt redogjorde för alla antikvariska
konstord, som förekommo i den nordiska fomhistorien, och för alla i
Norden befintliga fomlämningar.
Slutligen undervisades ungdomen äfven i sång. Man sjöng
dikterna i Iduna, svenska folkvisor och nordiska fomsånger.
Den unge manhemsbroder, som utträdde ur femte graden, borde
alltså vara i besittning af en ganska aktningsvärd kunskap i Nordiska
språk, som vi nu skulle säga. Han borde ådagalägga en grundlig
insikt i nordiska mytologien och antikvitetema, det nordiska fomspråket
och Nordens gamla geografi, hafva säker reda på kronologien inom
den svenska historien samt vara förtrogen med en betydande del
fornnordisk sagolitteratur såsom Hervararsagan, Fundinn Nöregr och flera
af de sagor, som innehållas i Björners Kämpadater. Vid slutexamen
skulle han visa sig vara så långt hunnen, att han fritt kunde tyda
Heimskringla. Dessutom borde han fullkomligt känna alla nordiska
fomlämningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
