Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om denna tillfällighetsdiktning yttrar Arvidsson träffande:
»Skickligt förstod han att begagna tidshändelser, rådande
meningsstrider eller ett allmänt talämne för dagen för att ur dem sammanplocka
sina tillgångar för dikten. — — — Därföre Har man numera svårt att
förstå en del af hans hänsyftningar, och man inser stundom icke, huru
hans infall kunnat göra intryck, emedan man förlorat betydelsen af den
mängd däruti förekommande anspelningar a)». Detta gäller äfven hans
senare mera betydande humoristiska författarskap.
Arvidsson berättar, att Dahlgren ofta hördes klaga öfver, att han
ej kunde gyckla med sig själf så som med andra. »Min egen
personlighet», yttrade han, »vore säkerligen ett förträffligt ämne för löje, blott
jag kunde ställa mig utom mig själf och beskåda den. Men just däri
ligger knuten».
Emellertid skämtar han rätt tappert med sig själf. N:o 8 af de
ofvannämnda konststyckena föreställer t. ex., huru kyrkoherden Widing
och pastorsadjunkten Dahlgren för besparings skull hålla bröllop
tillsammans. »En stor tunnså vatten står midt på golfvet för gästernas
räkning. Vigseln sker i månskenet. Gullpapper och silfverglitter och
röda remsor passerande i skymningen för konfekt bjudas gästerna» o.
s. v. »En stor gödkalf inbäres på en grafsten, hämtad från kyrkogården,
hvilken kalf man likväl supponerar genom ovänners bearbetande vara
une des chiennes de Leopold, skirad i kyrktalj». Det hela afslutas med
en bal, i hvilken äfven Leopold figurerar.
Slutligen bjuder han i likhet med sin store lärofader Bellman
vännerna på sin egen begrafning. I processionens första led går
Leopold. Verser uppläsas och Kyrkoherde Widing håller åminnelsetalet,
ett humoristiskt försök, som dessutom, vill det synas, är ett skämt med
tidens likpredikan, som var en blandning af äreminne och personalier.
Texten är allmänt hållen, en samling predikofraser, hvartill i noterna
läggas en del mer eller mindre hårdragna tillämpningar på den aflidne:»
— — — Vi hafva ledsagat honom till griften, det sista målet (Auktor
tyckes här gifva en vink om aftonmålet eller själfva grafölet). — — —
Säll den, som förmår att trygg framvandra sin bana, han bäfvar ej för
misstydelser (Har hänseende på anekdoten om korrekturet och Leopold),
han skyr ej mödan (Den afledne gick beständigt och hämtade själf sin
mat n. b. i magen), ej fruktar farorne (Den afledne trillade en gång
utför 72 trappsteg på Riddarholmen och var dock nykter), och i allt
beter han sig, som en man ägnar och höfves.
Du hvilar nu i frid,
du hoplagt dina händer,
försvunnen är din lefnadstid
på evighetens glada stränder.
>) O. a. a. XII o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
