Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådan som denna. Först måste man ängsligt följa själfva berättelsens
detaljer och så söka utmynta slutorden, som innehålla förklaringen till
det hela. Poemet är alltigenom ett reflexionens foster, och grundtanken
ej så klart genomförd, som önskligt varit.
Naturtingen äro Guds tankar, slutna i stoftet; inbegreppet af dem
alla är naturen, hvilken är identisk med anden, en onekligen något
klumpig panteism. Vid världs»räddningen» lossas dessa sammangyttrade
jordbundna tankar från hvarandra och återvända såsom renade gestalter
till herren.
Det är ju enligt romantikens åsikt ej empiriska undersökningar,
som ge en fullständig inblick i naturens sammanhang; hvad som kräfves
är en totalåskådning, som det ju egentligen endast är skalden förunnadt
att äga. Naturen uppenbarar sig så att säga för honom. En sådan
uppenbarelse vill Dahlgren här meddela människors barn. Dikten har
formen af en syn, som en vid namn Aephiel — namnet väl af
Dahlgren bildadt i analogi med änglanamnen på — el — engång hade
vid stranden af Ulai alldeles intill staden Susan (Susa, hufvudstaden i
Persien) och berättar för andra.
Jag Aephiel stod engång vid Ulai strand,
där älfven sig kring höga Susan vände — —
Så meddelades ju den öfvernaturliga kunskapen åt gamla
testamentets profeter, t. ex. Daniel, som en gång såg en syn på samma
ställe 1); äfven för öfrigt visar dikten anslutning till Daniels bok. Att
låta uppenbarelsen ske i vår tid, den mekaniska, opoetiska, på under
tomma, föll ej den unge skalden in; det är fastmera en »apokalyptisk*
historia från forntiden han berättar.
I sin fulla ungdomskraft stod Aephiel engång vid stranden af
Ulai och följde i djup åskådning med sina blickar älfven, som forsade
utför fjällen. Solen sjunker i väster. En båge af eld spänner en bro
öfver till ett palats på andra sidan. Från detta flöda hundra strömmar
fram och sammanflyta till en sjö, ur hvilken en rosenö höjer sig.
Här finner Aephiel en yngling sofvande vid stranden i ett farligt läge,
ty den klippa, som var hans hviloplats, hotar hvarje ögonblick att
instörta. Han är dock omöjlig att väcka, så tungt sofver han under
djupa suckar sin kvaltyngda sömn.
Skönt var hans anlete, och ögat blått
helt öppet låg; på rosenmunnen fröjden
stod leende, som han i drömmar gått.
Hans ansikte låg vändt mot stjärnehöjden;
hans hår var grönt och mantelns färger blå
och klara stjärnor glänste däruppå.
) Daniels bok VIII: 2, 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
