Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gång, när räddarn kommer, lossas allt;
till Herran återgår hvar ren gestalt.
Människans ande upptager i sig de lägre formerna af naturens
själslif. Tieck säger någonstädes, att naturen är en drömmande ande.
Ur samma uppfattning är denna dikt sprungen. Det yttras om den
animaliske anden, att han skall drömma tusen bilders sken, tusen
bilder, de olika naturtingen, som endast äro sken, d. v. s. föreställda
eller drömda.
Engång stundar naturens förlossning, då Räddaren x) kommer.
Det är väl Jesu återkomst som menas, då naturens allmänna
återstäl-lelse äger rum. En annan dikt besjunger, synes det, en detalj af denna
världsräddning, det är den synnerligen klena, men hvad motivvalet
angår egendomliga dikten Blomstrens himlafärd.
Blomstren längta från jordens kulna stormar och stoftets bojor
upp till himmelen; de anropa solen om hjälp vid denna åtrådda
himmelsfärd och hon bönhör dem, blir själf en blomma bland blommor,
en underbart fager. Eu härlig tid begynner nu.
Himlen tycks till jorden flytt,
jorden sig till himmel bytt.
Natten flyr och en beständig vår råder. Slutligen stiger
solblomman förklarad mot fästet och alla blommorna följa henne.
All naturen suckar då,
ser så rörd mot himlen blå.
År ej detta en blick in i den aflägsna framtid, då naturen
förlossas? Blommorna, såsom naturens älskligaste barn, återvända först
till fadershemmet; den öfriga naturen vet, att dess tur äfven kommer,
men suckar dock däröfver, att den ännu icke är inne. Förutsättningen
för naturens förlossning är, att den, ehuru tvingad af stoftet, ärligt
sträfvar, gripen af kärlek till det öfversinnliga, och fast förtröstar på
Räddarens hjälp.
Solen är Jesus, och den härliga tid, som inbryter, då solen sänkt
sig till jorden, det tusenåriga riket. Blomstrens himmelsfärd är väl
äfven symbolisk för människosjälens 2).
Dahlgren har här kommit in på ett område, som var en
Stagne-lius, en Atterbom eller Almqvist förbehållet. »Kreaturens», de skapade
■) Jfr Atterboms Kyrkogården (Fosforos 1810,197): När Räddaren träder
ur förlåtens flor. Här är räddaren döden.
’ ’) Hvad poemets titel angår jfr Atterboms Narcissen:
Och kyss till sömns mig och förkunna
din cittra blommans himmelsfärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
