Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
före gör mellan fyra ögon mina bocksprång», skrifver han till Afzelius
tre år senare 1). Vi se alltså här en skymt af den verklige Dahlgren,
sådan han gick och stod, när han ej iklädde sig sin högtidsdräkt för att
officiera i det romantiska templet. Äfven språket anslår stundom en
skämtsamt hvardaglig ton: så låter han den svärmiska men ystra Clara
i ett bref till sin väninna Aurora skrifva, att hon icke engång hade en
karlkrympling till hands, som kunde formera en penna åt henne. Öfver
.detta mindre salongsmässiga uttryck blef Palmblad, som kändt själf
ofärdig, högeligen förgrymmad — »så oädla uttryck ville Rec. aldrig
höra från en skön flickas läppar» —; och hans kritik af romanen i
Svensk Litteraturtidning är äfven för öfrigt synnerligen skarp.
Han kan ej förlika sig med den snabba öfvergången från en
något ovulen burlesk — »plump, otäck» — till det naiva och sant
poetiska, som enligt honom ofta utmärker Dahlgrens prosaiska stil, denna
ständiga växling, som sedan blir så karaktäristisk för hans humoristiska
framställning, men här endast visar sig i förbigående. — Hans stil
»susar», säger Palmblad, »än upp till den superfina alltomma etern, än
plaskar den snöpligt flera tum nedom den vidrigaste hvardaglighets
dygräns». Författaren hade visserligen velat höja sig »öfver den
väm-jeliga smutshög af dräng- och ungkarlsroligheter, hvari våra svenska
romanförfattare älska att tumla sig» — hugg mot Cederborgh och hans
efterhärmare; han hade verkligen velat skapa något romantiskt. Men
för att lyckas däri, måste man först skapa en romantisk värld,
romantiska situationer och händelser, ädlare förhållanden och handlingar än
det vanliga praktiska lifvets. Föga hjälpte man sig, ifall detta felades,
med ett poetiskt språk och svärmande och fantastiska bilder och
liknelser; ty det romantiska blefve icke därigenom romantiskt, att man på
vinst och förlust lösslete sig från det alldagliga.
»Ännu mer: författaren har velat spela humoristisk, velat
satirisera öfver vissa litterära och samhälleliga fördomar. Däri har han minst
lyckats. Man förlåter i nödfall i det allvarsammas område en platthet,
en öfverspänd idé. Men en skeppsbruten naivitet, ett återstudsande
löje förvrider den skrattandes till ett fauniskt grin. Af alla diktens
verktyg är intet farligare än löjets lans; den är icke mer ett lekverktyg
utan ett mordgevär, som studsar tillbaka på den oerfarne. I det
allvarsamma kan äfven den medelmåttiga talangen på sitt sätt lysa; ,men
inom komikens krets är man antingen en hjälte eller en vidrig
gycklare». — —
I sanning föga uppmuntrande ord för den blifvande humoristen!
Nya skolan hade synnerligen höga fordringar på en komisk dikt, som
verkligen skulle gälla för poetisk, och mätt med denna höga måttstock
tog sig Dahlgrens anspråkslösa försök jämmerligt ut. Han hade, må
vara mera omedvetet, sökt bryta sig en ny väg, men denna lindriga
) ",’t 1818.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
