Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mollbergsson, »f. d. storceremonimästare i f. d. sällskapet Pro Joco» x)
(Livijn).
Gert Wollenweber var öfverorator, och om honom yttras 2):
Sällskapet drog sig nu till minnes, hurusom den klartskinande brödren
Gert Wollenweber vid det tillfälle, • då Gallionen Sällskapet Pro Joco
strandade i Patemosterskären och där förgjcks, räddade sig och nu
befann sig uti de grönskrudades slaktordning»..
Dock tagas namnen slutligen med förkärlek ur Bellmanskretsen,
hvartill väl intagandet af Mollberg (Dahlgren) varit en af anledningarna.
Man sammankom numera äfven på S:t Mikaels dag (29 sept.) »till den
store Mikaels, Pounsch- och Årkeängelens ära, hederskrans och Gloriola».
Bellman blef alltså sällskapets »afledne mästare och öfverängel», och
det kunde slutligen vid sina sammanträden sammanföra närmare ett
trettiotal Bellmansfigurer: Dahlgren var Mollberg, Stjemstolpe
Appel-stubbe (rikstranslator), göten, kamreraren Bolin magister Gåse; det ägnade
sig allt mer åt Bellmanskult, hvarigenom det kom att närma sig
Bell-manska sällskapet, som stiftades 1824. Många medlemmar äro
gemensamma för båda.
Sammanträdena höllos än på Hamburger Börs, än i Trångsund.
Man gick helt upp i lössläppt, pojkaktig glädje och dref åtskilligt
nojs med hvarandra, särskildt då nya medlemmar skulle introduceras.
Med barnslig fröjd tillställde dessa mogna män det ena upptåget
befängdare än det andra. Så kallar Mollberg Rutan tillsammans (12 sept.
1821) till Bellmans äro och bekransande. »Thig Fader Mollbergsson
bjuda vi att parentera öfver den saligen afledne Fader Mollberg, och
thig Mollberg anbefalle vi — att spöka». Den 10 jan. 1822 samlas
man å Kryddkrämarebörsen vid det trånga sundet (Trångsund) nära
Stortorget för att närvara vid den äkta förening, »hvilken kommer att
högtideligen begås emellan vår saligen aflidne fader Mollberg och den
förrymda samt i Allmänna tidningarna 3:ne gånger efterlysta Mor på
Tuppen, hvarvid Appelstubbe translatorn samt Magister Gåse benäget
hafva åtagit sig att såsom marskalkar biträda». En annan gång ställes
Mor på Tuppen inför rätta såsom anklagad för skörlefnad.
Särskildt muntert gick det till vid receptionerna, nied hvilka man
tydligen afsåg att parodiera inträdesceremoniema i tidens allvarliga
ordnar. Det vill synas, som om udden varit riktad mot
Manhemsförbun-dets mytologiska receptionsceremonier, hvarvid äfven gotomanien får
en släng med af siefven. Ett exempel:
Recipienten, kallad den ömkelige får af ceremonimästaren sina
ögon förbundna och föres så till en ättehög. Den senare slår tre slag
på dörren: »På tre — på tre och på tre grundar sig nio». * *)
’) Så skrifver Livijn sig själf i ett cirkulär af maj 1817.
*) Protokoll af juni 1818.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
