Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dvärgar söka hindra recipienten (den ömkelige bör här erhålla
en elektrisk stöt och alla de närvarande rikta sina värjor mot hans
bröst) men besegras, så att han ändtligen slipper in. Han får en värja
och står nu framför ättehögen, han fattar tag i ättehällen (ett bord) och
lyfter segerstenen (en flinta). Dvärgame uppträda skrikande men springa
sin väg. Den ömkelige fattar därpå ättehögens krona, som han med
ceremonimästarens hjälp påsätter, och fratngår så till Baldurshällen. På
en jättes fråga, hvad han vill i Jotunheim, svarar ceremonimästaren å
hans vägnar: »En trängtande nalkas; han hafver upplyftat ättehällen, han
hafver slungat segerstenen, han bär kronan. Han står nu vid
Baldurshällen att nalkas ingången.»
Därpå aftaga jättame honom kronan och fordra, medan
ceremonimästaren åkallar Balder, hans död, men fly på stormästarens bjudande:
Tillbaka jotar i bergenas hålor! Ändtligen uppenbarar sig Balder på
kon Audumbla.
»Se och nedfall dödlige! Dig älskar hon, nu lyfter hon
azur-svansen, och där ser du åter en emblem af den Gröna Rutan».
Den ömkelige bearbetas med en tång o. s. v.
Efter receptionen togo alla i ring och sjöngo Rutans
förbunds-marsch: Samloms, bröder, kring frihetens fana, en dikt, hvilken som
bekant är författad af Atterbom.
Stundom slutade sammanträdena som verkliga maskerader:
bref-ställaren Mollberg uppträdde i brun tröja, gula skinnbyxor och röd
filtmössa, och den egyptiske herden — en af sällskapets mera firade
medlemmar, kongl. sekter Amoldsson — i skjortan med röd gördel
och röda sidenband.
Det är gifvet, att ett sällskap, där Askelöf, Livijn, Dahlgren och
Stjernstolpe voro nitiska medlemmar, ej saknade en litterär prägel; dock
är dess betydelse härvidlag ringa.
Man höll skämtsamma inträdestal om litet af hvarje: så hälsar en
ny broder de andra med en föreläsning om spö- och surkål; och
högtidstalen afhandlade Gröna Rutans höga ålder och märkeliga öden: den
ginge tillbaka till Noaks tid, ja till skapelsens första dag och komme
att existera till den yttersta dagen. Den hade spelat en stor roll hos
de gamla kulturfolken och hos oss, thorviggar vore ingenting annat än
förlängda rutor o. s. v., allt berättadt med lärd apparat, ungefär så som
Dalin i tiden brukade.
Härlig är Rutans glans och mäktig hon strålar på jorden,
från Patagonernas kust till Esquimaux, klena i växten,
dyrka henne allt folk och alla supa sig fulla,
sjunger Stjernstolpe i en hyllningsdikt till en af vännerna.
I handlingarna förekomma utom tillfällighetstal — flera muntra
och trefliga af Askelöf finnas — och kallelsebref, som ofta äro ganska
roande, äfven dikter och annat. Den produktivaste af medlemmame
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
