Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synes Dahlgren hafva varit. Ett af sina tal här tryckte han i Opoetisk
kalender för poetiskt folk. Det öfriga är utan större betydelse: nämnas
kan Sagan om flaskfodret, en tänkvärdig historia från forntiden, utmärkt
af en rätt munter berättareton, ehuru onekligen något utdragen, samt
en aftonsångspredikan med ämne: Allmakten i riksdagssedlar eller hackans
makt, en af vår författares parodiska predikningar, något kynisk i tonen
här och hvar. I ett tidningsnummer möta vi åtskilliga små elakheter
mot tidens press: i Herr Bitterwassers menageri finnes t. ex. enligt en
annons äfven ett uppstoppadt argusiskt lejon med en liten mage till
sitt nöje — det är den bekante storätaren, publicisten Johan Johansson,
som menas, hvilken i denna krets eljest gick under namnet kardborren.
Livijns bidrag äro af ringa betydelse.
Af Sällskapets mera litterärt lagda medlemmar tillhörde som nämndt
de flesta nyromantiken eller stodo densamma nära; detta hindrade dock
icke, att man skämtade med den fosforistiska terminologien liksom äfven
med gotomanien. Också »den redbara smaken» får sig en och annan
släng. Men i allmänhet spelar den litterära satiren föga roll i sällskapets
lif och är utom dess godmodigt skämtande.
Gröna Rutans glansperiod synes hafva räckt till utgången af år
1822. Ännu 1823 samlas den för att hälsa Askelöf välkommen tillbaka
till fäderneslandet *), men sedan dess har den antagligen fört en tynande
tillvaro, öfverflyglad af Bellmanska sällskapet. 1841 utfärdade Livijn
och Dahlgren inbjudning till forna ledamöter att fira tjugufemårsdagen
af sällskapets stiftelse med en festmiddag på Stallmästaregården (den
10 jan.). 1 denna talas om det fordom vidtbekanta, nu mer mindre
kända Sällskapet Gröna Rutan.
Vid festen föredrog Dahlgren ej mindre än tre dikter, af hvilka
en ger en målande skildring af det glada förbundet.
Ännu i sin smaragd
Rutan för oss är lagd,
talar om mången förfluten och minnesvärdig bragd
i den krets sen fordna dar,
som var.
Trefna’n steg opp i höjd,
såväl på kinden röjd
som i det plirande, blixtrande ögats milda fröjd
under skratt och sorl och bång
och sång.
’) Dahlgren till Thomander *•/,, 1823, Tankar och löjen 108.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
