Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söka något tempel, aldrig knäfalla vid något altare — — — ja, det
gifves slutligen dem, som natt och dag drömma om fosterbygd, religion
och mandom, utbjuda dem på alla torg och gator, men själfva hvarken
uppoffra eller göra något för sitt land. — — — Måste ej de husliga
förhållandena blifva annorlunda och hvar och en med kraft arbeta för
det hela, om hyddor, städer och provinser, ja, om hela vårt land åter
skall vara yfverbome göthers fria och odelade egendom? — — Akten
Guds kyrka på jorden! — — — Eder själ vare frisk i en frisk kropp
och anden fri och hjärtat gladt och sinnet rent och viljan fast och
gärningen manlig och ordet trofast och modet oböjligt och fliten
outtröttelig och hela väsendet helgjutet och kraftfullt, svenskt, duktigt
och allvarsamt och ärligt och rättfram!»
Detta tal har meddelats i tämligen vidlyftigt utdrag, emedan det
är så sällan man får den allvarlige Dahlgren till tals, och må för öfrigt
ge en idé om hans predikostil, hvilken jag för öfrigt ej i första hand
känner, då han aldrig lät trycka någon predikan och skrifna sådana af
hans hand ej stått till mitt förfogande. Vi se, huru han häfdar det
inre lifvets betydelse och framställer en fordran på djupare religiositet,
på samma gång han kräfver respekt för det religiösa lifvets yttre former.
Liksom nya tidens män i allmänhet är han ytterst sträng mot den gamla
tidens åskådning och hoppas på något bättre, hvilket redan, anser han,
börjat visa sig, ehuru ännu endast svagt. Han är alltså icke lika fast
öfvertygad om, att en djup omhvälfning redan försiggått på detta
område, som Wallin var redan 1816 i sitt tal vid svenska bibelsällskapets
allmänna sammankomst. I detta fall delar han Tegnérs mera kritiska
uppfattning. Ej heller i andra frågor står han på samma sida som
Wallin, såsom framgår af bref till Thomander. Han rapporterar från
Stockholm den 13 okt.: »Evangelieboken––––har i prästeståndet med lika
lättsinnighet som psalmboken blifvit gillad och antagen. Man kan säga
om vår tid som fordom Paulus: de välja sig lärare (och följaktligen
äfven läroböcker), som kittla öronen, ty människorna vilja hafva sina
öron men ej hjärtan saliga och bedrifva kättja med vår Herre. Allt
det nya, som man tillknådat, är bra, betraktadt som poesi, vältalighet,
men Guds ord är det icke, och härpå må ej undras, då ibland dessa
pratmakare ingen sann teolog funnits» ’). Den 26 nov. meddelar han
emellertid, att hans uppgift om evangeliebokens antagande var förhastad
»som väl var».
Och det är ej osannolikt, att Dahlgren äfven haft Wallin i
tankarna, då han i Mollbergs epistlar satiriserar den predikan, som urartade
till ett vältalighetsstycke. Han låter talemannen i solens hof framstiga
till vårens vagn och hålla »ett långt och sirligt tal om de blommor han
vill strö mellan hyddan och grafven; om hämnden, som slipar sina
’) Ahnfelt Tankar och löjen s. 103—4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
