- Project Runeberg -  Carl Fredrik Dahlgren, hans lif och diktning.En litteraturhistorisk studie /
178

(1903) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Knut Fredlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

upp, då uttrycken genom sin öfverdrift och genom den kontrast, hvari
de stå till den saktmodiga personligheten, stundom få ett stänk af komik
öfver sig; han vill i grunden alla människor väl och hatar ingen utom
undantagsvis den, som råkat att såra honom i hans innersta såsom
Lindeberg. För polemiken hade han en annan ovärderlig egenskap,
nämligen fyndighet och snabbhet i repliken. Ett utmärkt prof härpå
är hans svar till landshöfdingen Nils von Rosenstein 1823, då denne
ville göra h’onom ansvarig för, att en af Dahlgrens lärjungar blifvit
vansinnig. Men denne svarade: »Herr Landshöfding, skulle hvar och
en lärare ansvara för sina disciplar i framtiden, då fruktar jag få vore
utan skuld». Rosenstein förstod trots sin slöhet piken. Han hade ju
varit Gustaf IV Adolfs lärare J).

En bekantskap, som för Dahlgrens utveckling blef af synnerligen
stor betydelse, och om hvilken jag därför i detta sammanhang vill yttra
något, gjorde han under denna tid; det var med dåvarande
kasteli-predikanten i Karlshamn, den sedermera så frejdade Johan Henrik
Tho-mander. Ehuru sju år yngre än Dahlgren, var han vida längre hunnen
i allt hvad vetande heter och kunde på så sätt under deras tioåriga
mera intima bekantskap gifva den andre mången smula från sitt rika
bord, som denne var för lat eller möjligen saknade inre betingelser
för att skaffa sig genom eget studium. Den unge Thomander var en
sällsynt genialt lagd, mångsidig natur, rikt utrustad äfven på det estetiska
området, hvilket intresserade honom vida mer än teologien, som dock
genom omständigheternas makt blef hans hufvudstudium och inom
hvilken hans hufvudsakliga verksamhet kom att falla. Han hade en
förvånande estetisk beläsenhet, medan Dahlgrens var ganska minimal,
men egentligen produktivt begåfvad i vittert afseende var han knappast.
De poetiska saker af honom som finnas röja ej större poetiska anlag;
vida bättre, ja delvis utmärkta äro däremot hans prosahumoresker.
Men han blef en utmärkt öfversättare, ehuru bristande uppmuntran tidigt
afbröt denna hans verksamhet. Det var en ung tänkare, fullt inne i
de moderna åsikterna rörande filosofi och religion, en stolt enstöring,
hvars starka själfkänsla höll omgifningen på afstånd, men innerst inne
en varm djup själ, som längtade efter vänskap. En improvisatorisk
be-gåfning med äkta humoristisk syn på tingen som han var, målar han
sig bäst i sina egna bref till Dahlgren, hvilka tillsammans med dennes
till Thomander af Ahnfelt blifvit, tyvärr mycket slarfvigt, utgifna *).

Man skulle tycka, att inga synnerliga beröringspunkter skulle
finnas mellan denne djupt lagde man och den ytlige, fladdrande stock-

’) D. till Thomander 26 nov. 1823. Tankar oeh löjen 8. 109.

*) Tankar och löjen af Johan Henrik Thomander Stockholm 1876.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dahlgrencf/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free