Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
namnen hämtats därifrån *). De, som man måste skrifva på hans konto,
äro: Pistor (von Becker), Lindvurm (Lindeberg), Rimfors (Nordforss;
detta öknamn var dock från början Kellgrens påhitt), Juniperimons
(Enberg) och Asphalinius (Aspelin). Dessutom erinrar Sysis palats »af
ler och af halmstrå» i första nattens första sång om Molnskyarnas
akademiska lerlada.
Våren 1820 vistas Atterbom såsom kronprinsens lärare i
Stockholm; många fosforister äro sålunda nu samlade här, och ibland dessa
spelar Dahlgren, nu sedan Mollbergs epistlar utkommit, en alltmer
bemärkt roll. Man träffas ofta vid kamratliga samkväm, där han för det
mesta består tillfällighetsrimmen: den 19 jan. firade östgötavännema
sålunda Atterboms trettioåriga födelsedag på Hamburgerbörs, hvarvid vår
skald gifvetvis, såsom han i ett odateradt bjudningsbref till Atterbom lofvat,
figurligen taladt dansat på lina *), och en lofsång af honom afsjunges
äfvenledes, då den gode Lorenzo fyllde år (7 april) 8).
Atterbom står nu mycket väl på högre ort; hans ovänner äro
icke sena att utsprida, huru öfvermodig han blifvit häraf och att äfven
hans vänner påstodo, att resan gifvit honom en suffisans, som han
förut ej ägt A). Dessa senare hade väntat, att han genast efter sin
hemkomst skulle slå ett stort slag; Poetisk kalender för 1820 utkom i slutet
af år 1819, innehållande icke färre än 24 dikter af Atterbom, men det
blef en missräkning. Förhoppningarna hade väl varit för högt spända;
men man måste medgifva, att denna samling såsom helhet ej heller för
att vara af Atterbom är särdeles betydande. Den vänskapligt sinnade
pressen anmälde den dock synnerligen berömmande, men Cederborghs
Anmärkaren kom med en skarp recension (18 mars); någon motkritik
hördes ej af, och Livijn fann, att Atterbom lämnades nog mycket utan
hjälp af sitt eget parti, som syntes hafva bortskjutit större delen af sin
ammunition och ofta begagnade sådant krut, hvarmed man skjutit en •
gång tillförne; det myckna rökverket skadade honom, menade Livijn 5).
I början af april ryckte Wallmark själf i elden och anställde i en elak
och orättvis recension en jämförelse mellan Atterbom och Matts Bjugg.
Äfven Atterboms egna vänner voro ej riktigt belåtna med dessa hans
alster — ej ens Palmblad 6) — och det är ej att undra öfver, att
skalden blef nedstämd. »Atterbom synes sällan; han är sjuklig och
tungsint», skrifver C. P. Hagberg till Tegnér 7). Men att nu lämna
honom i sticket, det kunde naturligtvis från vännernas sida ej komma
i fråga; man beslöt att göra en stor samlad chock, enkannerligen mot
’) D. till Thomander J*/« 1824. Tankar och löjen b. 123.
’) I Svenska Litteratursällskapets ägo.
*) Atterbom till Geijer, Ahnfelt Nektar och gift s. 116.
*) Wiborg till Tegnér. Ur E. T:s papper s. 124.
*) L. till Askelöf 27 mars. Ljunggren S. V. H. V, 344.
•) P. till Hammarsköld, ibi. s. 347.
7) Ibi. s. 344.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
