- Project Runeberg -  Carl Fredrik Dahlgren, hans lif och diktning.En litteraturhistorisk studie /
188

(1903) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Knut Fredlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade man ej heller reda på hvad Livijn och Dahlgren hvälfde i sina
hufvuden. Den förre, som aldrig riktigt fått vara med i den vittra
striden så, som han velat — äfven i Polyfem var han mera en tillfällig
gäst än en medarbetare — och som med rätt eller orätt trodde, att
uppsalafosforistema gärna ville sluta vapenhvila, har nog redan ganska
tidigt börjat planera ett nytt grundskott i den gamla akademiska galejan.
Hammarsköld underrättade Palmblad om, att något nytt vore under
utarbetning, hvilket tydligen var denne allt annat än angenämt, ty han
skrifver i ett odateradt bref — jag för det till augusti — till
Hammarsköld: »Det är ett förtviflansfullt vågsamt företag att efter ett så klassiskt
häfte som det första tänka på ett nytt: en svag fortsättning skulle i
grund förstöra effekten af den förra. Därföre månde kommittén väl
förse sig med salt af det attiska slaget. Kan man i Upsala ej först få
se manuskriptet? Måhända kunde där en och annan Stachel påsättas
och appliceras till det hela»1).

Sondén berättar, att den oväntade framgång, som den första
klassiska hjältedikten hade ibland allmänheten, uppmuntrat kommittén
att äfven lämna en romantisk. 1 Rimthussiaden hade det varit fråga
om en kamp af rimmarne mot högre makter, nu ville man ställa
jämlika krafter mot hvarandra och äfven låta sig själf och sina vänner
skatta till allmänhetens förlustelse. En ledamot — vi veta, att det var
Dahlgren — uppsatte det första utkastet; de öfriga — särskildt Livijn,
Sondén och Hammarsköld — gjorde många förslag till förbättringar
och tillägg, hvarpå hvarje sång justerades af kommittén in pleno: flera
bland de kvickaste dragen tillkommo först då såsom ögonblickets
in-gifvelser. Ingen skonade sig själf.

Huruvida idén till en fortsättning af den komiska hjältedikten i
romantisk stil — mönstret var närmast Wieland — utgått från Dahlgren
själf eller Livijn är svårt att säga; troligen är det den senare, som ledt
den förres tankar in på detta fält: han hade själf, år 1816, gjort
början till en dylik satirisk epopé, men såsom ofta var fallet med honom
låtit tanken falla.

Redan i nov. har Atterbom fått första sången af den nya natten
till genomseende. Den 13 s. m. begär Dahlgren den tillbaka, ty
bröderna hade beslutat att utge andra natten till jul; andra sången hade
han redan färdig, mer än tre finge nog ej rum i ett häfte *). Den 17
skrifver Atterbom till Hammarsköld: »Väl vore, om ej ett nytt häfte
utgåfves, förr än hela hjältedikten kunde meddelas på en gång liksom

1) Brefvet har i den hammarsköldska brefväxlingen placerats mellan
ett bref af den 4 och ett af den 11 aug., hvilket åtminstone Devisar, att
samlingens ordnare — väl Sondén — ansett det höra dit. Ljunggren för det
till september, antagligen därför, att han anser, att beslutet om utgifvandet
af en andra natt först fattats, sedan Wallmark, den 7 sept., offentliggjort sin.
kritik af den första.

’) D. till Atterbom. I Svenska litteratursällskapets ägo.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dahlgrencf/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free