Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grafström hade ju sändt bidrag till fosforisternas kalendrar, men
var äfven medarbetare i neutremas organ Stockholmsposten och stod
öfverhufvudtaget på grund af bristande originalitet väl hos alla partier,
äfven Wallmark. 1 likhet med Geijer undrade nog många samtida öfver
den hårda bestraffning kommitterade läto honom undergå. Man har
förmodat, att det skarpa bref han i okt. 1820 skref till Hammarsköld
varit anledningen; själf trodde han, att upsalavännema blifvit missbelåtna
med honom, därför att han under ett stockholmsbesök uppvaktat
Leopold 1). Säkert är, att han tog detta anfall i andra Markallsnatten mycket
nära; detta är nog orsaken, hvarför han ej syntes i Poetisk kalender
för 1822.
Rätta skälet till afstraffningen var tydligen, att fosforistema trott
sig märka, att Grafström var en lycksökare, som sträfvade att komma
sig fram genom att ställa sig in hos alla partier; han vågade, menade
man, liksom neutrerna i allmänhet ej taga parti. Då fosforisthären i
andra sången stormar ut från källarsalen för att öfverfalla Markalls borg,
blir Änkans son i Nain helt lugnt kvarsittande, därtill manad af
Stockholmspostens förre utgifvare Wiborgs skugga, som förespeglar honom,
att han, om han vore beskedlig, möjligen engång skulle kunna bli
minister i Sysis slott.
Till neutrerna hörde egentligen äfven Järta; det framgår särskildt
af hans brefväxling med von Brinckman. Han hade ju uppträdt mot
fosforistema med talrika satirer; och det är därför icke underligt, att
han här blir föremål för mycket skämt och hån, som särskildt vänder
sig mot hans politiska frontförändring. Äfven för öfrigt spelar den
politiska satiren mera in i denna natt än i den föregående.
Wallmark beskylles för vingleri: han är en väderhane, som å ena
sidan är ministerielt, men å den andra skräflar liberala kraftsentenser.
Men den nya liberala pressen har ej heller kommitterades sympati: för
Courierens oförskräckhet synas de hysa aktning, men mot Anmärkaren,
som utgafs af Cederborgh, vänder man sig med hänsynslös skärpa,
och med Argus börjas nu det skämt, som skulle bli en af Dahlgrens
hufvudsysselsättningar under 1820-talet. Det är närmast mera personliga
sidor hos dess hufvudutgifvare, som förlöjligas: hans viktighet och
själf-belåtenhet, men äfven hans optimistiska liberalism. Den servila pressen,
exempelvis Granskaren, får dock ej heller något erkännande.
Den litterära tidningskritiken affärdas enligt tidens sed synnerligen
öfvermodigt.
Men äfven nya skolan och de henne närstående gå ej fria.
Skämtet drabbar götiskheten, som Livijn aldrig kunnat med, och
Manhems-förbundet, d. v. s. sådant detta skulle blifvit enligt Almqvists förslag:
det är särskildt symbolokynnet, som förlöjligas. Men äfven emot den *)
*) JÄrtas brefväxling s. 85.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
