Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brefvet, som klarligen är skrifvet i en ganska upprörd stämning
— Dahlgren springer i sin ifver helt oförberedt från det ena till det
andra — är ett utmärkt uttryck för den ovilja mot att på något sätt stå
under upsalafosforistemas förmynderskap, som nu besjälade
stockholmarna. Sin frihet kunde han ej afsäga sig, säger han, och det vore
ju så, att man mer måste lyda Gud än människor.
Att Atterbom varit allvarsamt stött, framgår med all önskvärd
tydlighet af ett hans bref till Euphrosyne, skrifvet dagen efter Dahlgrens.
»Almqvist och Sondén äro (oss emellan sagdt) de enda reella, renhårade
och pålitliga af våra stockholmsvänner — Dahlgren och Livijn äro i
sitt slag utmärkt duktiga personer, på hvilkas hufvuden jag sätter ett
högt värde. Man måste i vissa saker icke räkna så noga med dem
som med andra; de bestämmas vanligtvis af ögonblickets infall och
handla mestadels efter nyck utan att vilja anstift^ någon skada, äfven
när de verkligen göra det. Deras kalender har gjort oss här ett stort
nöje; den är, i det hela tagen, ganska god, och jag önskar dem
mycken lycka till dess fortsättning. Det är ingenting annat än titelbladet,
som här blifvit allmänt ogilladt, af de tvenne skäl, alt det 1 :o är dumt
i stället för kvickt och 2:o i den okunniga hopens ögon ser ut som
en parodi eller som ett medel att genom förräderi stjäla pöbelns bifall.
Emellertid bör du väl tillräckligt känna min karaktär för att inse, att
detta titelblad hvarken kan förvandla mina tänkesätt i afseende på det
personliga värdet hos våra stockholmska vänner, ej heller minska min
aktning för deras ovanliga talent.»
Att titeln skulle förarga upsaliensarna var ju ej underligt, ej heller
Euphrosyne var nöjd med den 1). Det kan ju vara, att den endast är
att betrakta såsom föranledd af ett pojkaktigt öfvermod, men nog såg
den, det kan icke nekas, ut som en utmaningshandske, kastad mot de
allvarliga, filosoferande, inåtvända poeterna i Upsala. För öfrigt
innehåller ej häftet mycket polemiskt: några små oskyldiga slängar åt höger
och vänster, åt såväl akademister, som fosforister och göter, se där
allt. Att Livijn tänkt sig satiren skarpare framgår af hans handskrifter;
särskildt vill det synas, som om han velat åt Grafström och von Zeipel.
Likväl väckte ett och annat i boken ovilja; göterna förargade sig öfver,
att Dahlgren i Den siste dryckeskämpen — på ett för resten mycket
godmodigt sätt — parodierat Geijers Den siste skalden och Den siste
kämpen 2).
Innehållet i denna kalender är omväxlande och i allmänhet
värdefullt. Vi finna där Almqvists bekanta saga Guldfågel i Paradis,
poesiens legend, och två intressanta, starkt nyromantiska noveller af Livijn
Samvetets fantasi och Skaldens harpa; vidare dikter af Euphrosyne och
Hammarsköld samt af Sondén öfversättningar af grekiska sinndikter.
’) E. till Dahlgren 27 dec. 1821.
’) D. till Atterbom 20 jan. 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
