Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fosforistiska alster, som funnos äfven i den opoetiska kalendern. Båda
samlingarna härrörde från den s. k. Nya skolan, hvilken han beskyller
för sjuklighet, behandlande af orena ämnen, mysticism och affekterad
fromhet, jakt efter klingklang, arkaismer och konstlade bilder. Hvad
han minst tycker om hos Nya skolans författare är deras begär att
synas religiösa. »Alla ropa med en röst, att filosofien bedragit dem,
och kasta ankar på första bästa dogmatiska redd».
I ett som allt betecknade dock enligt honom den opoetiska
kalenderns framträdande en lofvande epok i Nya skolans annaler.
Med glädje skildrar Argus vidare den heta striden mellan f. d.
Nya skolan (f. d. kallar han den, emedan den numera ej längre är
modem) och Vitalis, som snart uppträdde i Argus spalter.
Särskildt tycker han om dennes skildring af furst Amadis
(Atter-bom), »uppå sin tron den höga»:
Som tronen vacklade, man anbragt stöd
af bråkad rö uppå dess alla sidor.
Fastän han insvept var i moln af rökverk,
min blick dock trängde fram till segerfursten. —
Han hade ett obändigt folk att styra.
Vanmäktig satt han nu; han bad en annan
att spänna de studenters unga bågar
och äfven sin, som slaknat i bataljen. — —
Detta Argus uppträdande förargade litteratörerna i Upsala. Men
vännerna i Stockholm och äfven Euphrosyne x) tyckte ej heller om
deras kalender, som i själfva verket i värde ej går upp mot den opoetiska,
hvarför äfven Atterbom i bref till den senare tar den i försvar. Själf
hade han ju intet styck_e däri *). Han trodde, att Hammarsköld själf
skulle döma betydligt annorlunda både om von Zeipel och de andra
upsaliensarne, om ej hans derangerade hushållsaffärer förstört hans
glädtiga lynne. Att detta icke var enda orsaken till dennes misstämning,
visste nog Atterbom; det var den ringaktning han trodde, att äfven
vännerna i Upsala hyste för hans författarskap, som mest bedröfvade
honom. Man hade låtit honom förstå, att han icke kunde prästera annat
än fuskerier, skrifver han till Schröder den 20 dec. Dessutom tycker
han, att upsaliensarne voro alldeles för lata 3).
Missbelåtenhet med andan hos upsalalitteratörerna började
emellertid äfven uppstå hos Euphrosyne. Atterbom hade utan att fråga
henne — »tidens korthet» hindrade detta — företagit ändringar i hennes
Christophoros, så att diktionen på vissa ställen — särskildt i en af
’) E. till Dahlgren 14 jan.
’) A. till E. 21 jan., 18 febr., Runnqvist o. a. a., s. 47.
*) Palmblad till H. 23 april 1822.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
