- Project Runeberg -  En karolins lefnadslopp /
22

(1911) [MARC] Author: Alexander Magnus Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En karolins lefnadslopp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sielf, utan måste samtycka til hvad hon begjärde, med
förbehåll, at jag likafult ville öpna grafvarna och se, om det
som där inneslutit är, kommo öfverens med hennes
förteckning, då jag sedan ville besinna mig på, hvad jag
ville giöra, sedan jag fådt frökens försäkran at få äga
hennes vänskap, emot det jag för hennes skull cederar min
rätt, hvarom hon mig försäkrade med en kyss och lofvade
vara omtänckt huru och på hvad sätt hon ville
recompensera min stora ädelmodighet. Jag som hel ung och
oärfaren kunde nu ej längre emotstå hennes ljufliga och
behageliga snaror, utan gaf mig godvilligt under hennes
lydnad, och gjorde således alt hvad hon befalte. Hon underlät
intet at njuta olja på denna elden, så at jag tyckte mig
intet kunna lefva utan henne, så var jag redan af kärlek
intagen. Efter 2:ne dagar lät denna goda fruen med en
sin starost, under mitt och 2:ne mans beledsagande, til
magazinet afföra och lefverera det henne var pålagdt, hvarå
jag skaffade henne commisariens qvittence, och hade tillika
den hedren at blifva berömd för en god expedition, med
befallning at qvarblifva vid håfvet och för andra
regementers intrång det samma beskydda tils vidare. Jag återkom
altså til min kjära Panna Clara Costritska, ty så var hennes
namn, hvarest jag ganska kjärligen blef emottagen och
med många caresser undfägnad. Omsider utlät jag mig
at villja öpna grafvarna och tilse huru rik lyckan för denna
gången gjordt mig; då både modren och dottren påstodo:
at så vida både den i grafvarne som ock all annan
befintelig egendom med hela håfvet och hvad derunder lydde,
in til och med fröken sielf, hörde mig til; voro onödigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dahlkarol/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free