- Project Runeberg -  En karolins lefnadslopp /
71

(1911) [MARC] Author: Alexander Magnus Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En karolins lefnadslopp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åstundade tala, och fick vid efterfrågan höra, at han varit
ute hela natten, blef också borta til kl. 12. om dagen, då
han var så beskänkt, at jag intet kunde anmoda honom om
någon ting, utan väntade til andra dagen då han var rätt
munter, och sedan jag upfriskat honom med en sup
brännevin, sade jag: hör min käre herr sergeant! jag har något
hemligt at uppenbara för fursten, som rörer honom och
högre personer i Ryssland, hvilket jag med godt samvete
intet längre kan fördölja; ty beder jag, du ville gifva fursten
sådant vid handen, at jag må få tala med honom, ty det
är nödigt at han får vetat dess förr ju häldre. Karlen
korssade sig, blef förskräckt och sade: bevare Gud, är det
suddarova flova, jag svarade, det är för höga saker för dig
at veta, skaffa mig tala med fursten; härpå förfogade han
sig straxt up och berättade för fursten hvad jag sagt.
Fursten blef ganska häpen och befalte lösa mig ifrån de andra
och föra mig up. Et sådant tilgrep måtte jag betjena mig
af, ty eljest hade jag intet fådt komma för honom, emedan
jag så många gånger tilförene fådt afslag. Nu kom jag
up och fant honom i full mundur, med et ganska vredt
ansigte såg han mig an; jag kastade mig ned på hans
fötter, anbållandes om nåd. Han befalte mig stiga up och
berätta mina hemligheter; jag erböd mig sådant efterkomma,
om jag fick vara med fursten allena. Därpå befalte han
mig gå in til kammaren och fölgde sjelf efter, då jag åter
föll honom til fötterna, tilstod at jag syndat emot Gud och
honom, det jag rymt ifrån en så mild och nådig herre,
men jag hade dock intet tilfogat honom en copeks skada,
utan som en fogel sökt min frihet; han ville dock för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dahlkarol/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free