- Project Runeberg -  En karolins lefnadslopp /
100

(1911) [MARC] Author: Alexander Magnus Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En karolins lefnadslopp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och min uniform som jag förde för mig i marken och steg
af, suckandes til Gud, at han ville anamma min själ i
sina nådes händer. Han steg ock af, emedan han här utsedt
platsen, hvarest jag skulle offras; hans omtanka at intet
villja mista något af sitt byte, gaf honom först at syssla
med hästarnas sammankåpplande, på det ingen skulle gå
ifrån honom. Under detta hans arbete och som han vände
ryggen åt mig, var jag i begrep at taga min värja som
var bar, och ränna honom igenom lifvet, men jag liksom
någon sagt mig, gif honom uniformen at binda fast, så
blifver han så mycket säkrare, tog i det stället den samma
och sade helt sorgfällig om hans interesse: hör camerat,
tag desse mina kläder och bind dem fast med
svanckremmarne at du dem intet förlorar; det behagade honom
och bad mig räcka dem til sig, det jag ock gjorde. Under
det han nu var i begrep med detta arbete och vände mig
ryggen til, gaf Gud mig den resolution, at jag fattade
värjan i vänstra handen, sättandes fästet emot mitt lif,
passade udden honom i veka sidan och gjorde med alla
mina krops-krafter en sådan stöt, at hon gick honom
durch und durch, lemnandes värjan i den fördömda mord
hundens lif, tagandes fötterne til hjelp och skogen til mitt
beskydd. Jag hisnar när jag tänker på den svåra
dödsfahran, hvarifrån ingen annan, än Gud sjelf igenom sin
alsmägtiga arm mig hjelpa kunde; hans egit nådevärk var
det, och icke min mandom, ty hurudan den var, kan synas
af nästförutgående beskrifning.

Käre läsare! var fördenskul raisonabel, och tänk intet at
jag på skryt skrifver något til mitt beröm, utan at upmuntra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dahlkarol/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free