- Project Runeberg -  En karolins lefnadslopp /
102

(1911) [MARC] Author: Alexander Magnus Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En karolins lefnadslopp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde finnas, men kom omsider in på et bokhvete fält,
hvar nedanföre låg en stor sjö, dit törsten tvingade mig at
gå; och som jag var kommen til stranden, hvilken var
med tjocka ahlbuskar bevuxen, blef jag varse en eld intet
långt ifrån, hvarest några ryska dragoner voro posterade.
Jag tänkte då dricka mig otorstig och med det hastigaste
begifva mig tilbaka; steg så ned til sjön at vederqvecka
mig, men som jag tracterade mig som bäst, kommo 7 st.
dragoner ridandes som så förskräckte mig, at jag så när
lupit dem i gapet och begärt pardon, emedan jag trodde, det
de hade sedt mig, men fant på et annat råd, at göra mig
osynlig, sänkandes mig ned i vattnet ända up til halsen
och betäckte hufvudet under en ahlebuske, at de intet
blefvo mig varse. Sedan de nu voro förbi, förfogade jag
mig utur vattnet samma väg tilbaka at söka skogen igen,
och som jag var kommen öfver bokhvetefältet i
skogsbrynen, kommo desse dragoner den vägen tilbaka, då
jag hade tilfälle at försticka mig i buskarne, at de intet
blefvo mig varse. Det begynte nu at lida emot dagen, ty
skyndade jag alt hvad jag kunde at finna tätaste skogen,
hvarest jag om dagen mig gjömma kunde. Det lyckades
ock så väl för mig, at jag råkade i dagningen in mot en
måse, som rundt omkring var så sank, at jag som sökte
där min säkerhet öfver dagen, med stor svårighet kunde
komma in på honom, utan steg ned öfver stöflarna, som
förut voro fulla med vattn. När jag omsider kom där in,
fant jag därtil alt för beqvämt ställe, emedan skogen var
så tätt at jag intet kunde se igenom honom och til med
skönt vatn som var mig en stor vederqveckelse, emedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dahlkarol/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free