- Project Runeberg -  En karolins lefnadslopp /
104

(1911) [MARC] Author: Alexander Magnus Dahlberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En karolins lefnadslopp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fältmarschalken klappade honom på axlen, bad honom
gifva sig tilfreds, de döda stodo intet at återkallas, han
skulle ingen nöd ha.

Frågade honom hvad han var, och af hvad charge hans
fader och broder varit; då han berättade: det han vore
fältväbel, hans slagna broder sergeant, och hans nu
saknade k. fader capitain som lemnat en fattig enka med
ännu 9 stycken hemmavarande barn efter sig, då tårarna
kom denna goda gubben i ögonen, vändande sig til en
närstående rysk officer, som fick befallning at upföra min
son blandt öfver-officerarnes svite, så at han sedan slapp
vara ibland de gemena som andra underofficerarne måtte
hålla til godo.

Jag lemnar nu honom at undergå sit öde, föras in i
Ryssland, och afbida Guds nådiga hjelpestund. Jag går
til mitt löf-pallats igen, hvarest jag på syndiga knän med
bittra tårar anropade den grundgoda Guden om des faderliga
beskyddande, och at jag icke mera måtte råka uti fiendens
händer, hvarmed jag tilbrakte denna dagen til des det
begynte mörkna, då jag å nyo tänkte på upbrått, at genom
nattens tilhjelp söka min undanflykt längre ifrån fienden,
af hvilken jag hela dagen hörde gny och buller; begaf
mig således, under Guds nådiga beledsagande at vandra,
utan at jag viste om det bar til Ryssland eller svenska
Finland. Kort sagt: på detta sättet tilbrakte jag nätterna
och dagarna måste jag förgrafva mig i skogen och ligga
stilla, in til torsdags aftonen då jag intet buller hörde,
resolverade fördenskul at krypa fram utur löfskogen och
begaf mig uppå en sandhög som var med stora trän bevuxen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dahlkarol/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free