Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1 - Akt I -
I Gathörnet - Akt I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)
DEN OKÄNDE.
Ni menar att klockors klang och vigdt vatten skulle lugna
mig ... Jag har försökt, men det blef endast värre. Det blef mig
som den Onde när han ser korsets tecken. Låt oss tala om Er nu!
DAMEN.
Det behöfs inte! – Har man någonsin beskyllt Er för att
missbruka Era gåfvor?
DEN OKÄNDE.
Man har beskyllt mig för allt. Ingen i min stad var så hatad
som jag, ingen så afskydd. Ensam fick jag gå, ensam fick jag
komma. Gick jag in på ett offentligt ställe flyttade man sig fem
alnar från min plats. Ville jag hyra rum, var det upptaget. Presterna
lyste bann från predikstolen, lärarne från katedern och föräldrarne
i hemmen. En gång ville kyrkorådet taga mina barn ifrån mig.
Då förgick jag mig och lyfte näfven mot – himlen.
DAMEN.
Hvarför är Ni så hatad?
DEN OKÄNDE.
Vet inte! Jo, jag kunde inte se menniskorna lida – och så
sade jag, och skref: befria Er, jag skall hjelpa. Och så sade jag
till den fattige: låt icke den rike suga ut Dig! och till qvinnan låt
icke mannen kufva dig! Och så, det var nog det värsta, till barnen:
lyd icke Era föräldrar när de äro orättvisa. Följderna: ja de äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:07:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/damaskus/0018.html
