Print (PDF) - On this page / på denna sida - Akt II - Vid hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som äro mitt skelett, i träden, i blommorna; och mitt hufvud räcker
upp i himlen, jag ser ut öfver universum som är jag, och jag känner
skaparens hela kraft i mig, ty det är jag. Jag skulle vilja ta hela
massan i min hand och knåda om den till något fullkomligare, var-
aktigare, skönare ... skulle vilja se allt skapadt och alla skapade
varelser lyckliga: födas utan smärta, lefva utan sorg och dö i stilla
glädje! Eva! vill du dö med mig, nu, i detta nu, ty i nästa ögonblick är smärtan åter öfver oss?
DAMEN.
Nej, jag är icke beredd att dö!
DEN OKÄNDE.
Hvarför?
DAMEN
Jag inbillar mig ha något outrättadt ännu. Kanske jag icke
lidit nog...
DEN OKÄNDE.
Det skulle således vara lifvets ändamål!
DAMEN-
Det ser så ut! - Men nu ber jag dig vackert om en sak:
DEN OKÄNDE.
Säg!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
