Print (PDF) - On this page / på denna sida - Akt II - I Köket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST STRINDBERG.
DEN GAMLE.
Det svaret misshagar mig, ty vi behöfva hvarandra alla, kanske
äfven jag Er; sådant vet man icke, unge man.
DAMEN
Morfar!
DEN GAMLE.
Ja, barn! Lycka önskar jag dig icke, ty den fns icke, men
kraft att bära ditt öde, önskar jag. - Nu lemnar jag Er på en
stund! Din mor sörjer om Er! (går)
DAMEN (till Modren).
Har du dukat åt oss, mor?
MODREN
Du menar på bettlarbordet? Nej, det var ett missförstånd, kan
du väl tänka.
DAMEN.
Ja vi se ju visserligen eländiga ut efter att ha gått vilse genom
bergen, och hade icke morfar signalerat i sitt jagthorn...
MODREN.
Morfar har för länge sedan slutat gå på jagt.
g6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
