Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2 - Akt IV - Rosenkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
CONFESSORN.
Han tror således icke att han är den store uppfinnare han är?
DAMEN.
Nej; han kan icke tro godt om någon icke ens om sig sjelf ...
CONFESSORN.
Det är ju det gudomliga straffet: att han skulle tro lögnen,
derför att han icke ville ha sanningen.
DAMEN.
Men lyfta litet på hans skuldbörda, om Ni kan.
CONFESSORN.
Nej, då blir han straxt öfvermodig och anklagar Gud för ondt
och orättvisa. Och denne man är en demon som skall hållas fången;
af revoltörernas förfärliga art skulle han missbruka sina gåfvor till
att göra ondt, och menniskans kraft i det onda är omätlig.
DAMEN.
För den ... tillgifvenhet Ni hyst för mig, lyfta litet bara på
hans skuldbörda, i den punkten der han är mest tryckt och mest
utan skuld.
CONFESSORN.
Icke jag, men Ni skall göra det, så att han går ifrån Er med
tron att det fns något godt hos Er, och att Ni icke är sådan som
Er förra man skildrat Er. Tror han Er, så skall jag senare lösa
honom, såsom jag en gång band honom, när han under sjukdomen
biktade sig för mig i klostret Den Goda Hjelpen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
