HOS LÄKAREN
Dekorationen ungefär som förut. Men vedtraven hälften
mindre. Vid verandan stå på en bänk kirurgiska instrument, knivar,
sågar, tänger etc.
Läkaren är sysselsatt med att putsa sina instrument.
SYSTERN
[ut från verandan] Det är en patient som söker dig!
LÄKAREN
Känner du honom?
SYSTERN
Jag har icke sett honom, men här är hans kort.
LÄKAREN
[läser på kortet] Vet du ... detta övergår allt vad jag hittills
varit med om ...
SYSTERN
Är det han?
LÄKAREN
Det är han! Ehuru jag icke ringaktar courage, finner jag dock denna
rättframhet cynisk, och känner den som en utmaning. Emellertid, låt
honom komma hit!
SYSTERN
Är det ditt allvar?
LÄKAREN
Fullkomligt! Men om du vill, kan du ju konversera honom litet på
ditt enkla, rättframma sätt.
SYSTERN
Det hade jag redan ämnat ...
LÄKAREN
Gott! Gör du grovarbetet, så skall jag komma efter med fanérhyveln.
SYSTERN
Ja, lita på mig; jag skall säga honom allt vad ditt goda hjärta
förbjuder dig att säga.
LÄKAREN
Tyst du med det där hjärtat, och skynda dig så att jag ej tappar
humöret. Men stäng dörrarne!
SYSTERN
[går].
LÄKAREN
Vad gör du borta vid soptunnan där igen, Caesar?
DÅREN
[fram].
LÄKAREN
Hör du Caesar, om din fiende kommer och lägger sitt huvud i ditt
knä; vad gör du då?
DÅREN
Jag skär av honom huvet!
LÄKAREN
Så har jag inte lärt dig!
DÅREN
Nej, du har sagt att man skall lägga glödande kol på't; men det
tycker jag är synd.
LÄKAREN
Det tycker jag egentligen också, för det är grymmare och
illistigare. - Kan du säga mig om inte det är bättre att hämnas lite,
så blir den andre upprättad och känner sig liksom kvitt affären.
DÅREN
Efter du förstår det där bättre än jag, varför frågar du mig då?
LÄKAREN
Tyst du, jag talar inte till dig! - Alltså: tar vi huvet av honom
och så: får vi se!
DÅREN
Det beror på hur han uppför sig.
LÄKAREN
Alldeles riktigt! - hur han uppför sig! - Tyst! - Gå undan!
DEN OKÄNDE
[ut från verandan; upprörd men med en viss resignerad fattning] Herr
doktor!
LÄKAREN
Jaha!
DEN OKÄNDE
Ni förvånas säkert att finna mig här ...
LÄKAREN
[allvarligt] Jag hade för länge sedan upphört förvånas, men jag ser
jag får börja igen.
DEN OKÄNDE
Beviljar ni ett enskilt samtal?
LÄKAREN
I alla ämnen som kunna anses passande mellan uppfostrade personer!
Är ni sjuk?
DEN OKÄNDE
[dröjande] Ja!
LÄKAREN
Varför kommer ni just till mig?
DEN OKÄNDE
Det borde ni kunna gissa.
LÄKAREN
Det vill jag inte! - Vad har ni för sjukdom?
DEN OKÄNDE
[tvekande] Sömnlöshet.
LÄKAREN
Det är ingen sjukdom; det är ett symptom. Har ni varit hos någon
läkare förut?
DEN OKÄNDE
Jag har legat sjuk på - en anstalt, i feber - - - Men det var en
högst märkvärdig feber ...
LÄKAREN
Vad var det för egendomligt med den?
DEN OKÄNDE
Får jag framställa denna fråga: kan man gå uppe och yra?
LÄKAREN
Ja, om man är galen, men endast då! -
DEN OKÄNDE
[reser sig, och sätter sig igen].
LÄKAREN
Vad hette sjukhuset?
DEN OKÄNDE
Det hette: Den Goda Hjälpen.
LÄKAREN
Det är intet sjukhus som heter så!
DEN OKÄNDE
Är det ett kloster då?
LÄKAREN
Nej, det är ett dårhus!
DEN OKÄNDE
[reser sig].
LÄKAREN
[reser sig; ropar] Syster! Stäng porten åt gatan! Och lilla
plankporten åt landsvägen! [Till den Okände] Var så god och sitt! -
Jag måste stänga för strykare som svärma här omkring.
DEN OKÄNDE
[lugnar sig] Herr doktor; en uppriktig fråga: anser ni mig
sinnessjuk?
LÄKAREN
Man brukar icke få uppriktiga svar på den frågan, det vet ni, och
ingen som har den åkomman brukar tro vad man säger. Det är därför er
alldeles likgiltigt vad jag hyser för mening. - Finner ni däremot
själv er själ vara sjuk, så sök en själasörjare.
DEN OKÄNDE
Skulle ni icke vilja för ett ögonblick åtaga er den befattningen?
LÄKAREN
Nej, jag saknar kallelsen.
DEN OKÄNDE
Om - - -
LÄKAREN
[avbryter] Jag har för övrigt inte tid, ty här rustas till bröllop i
gården.
DEN OKÄNDE
Min dröm ...
LÄKAREN
Jag trodde det skulle vara lugnande för er att höra det jag tröstat
mig, som det kallas; att det skulle glädja er, rent av - det brukar
vara så - men jag ser i dess ställe att ert lidande ökas! - Där ligger
något under! Nu måste jag leta mig fram ... Hur kan det beröra er
oangenämt att jag gifter mig med en änka.
DEN OKÄNDE
Med två barn?
LÄKAREN
Låt se! låt se! - Där har jag det! Det var en infernalisk tanke,
värdig er! Hör nu, om det fanns ett helvete, skulle ni vara dess
överste, ty er uppfinninsförmåga i straffväg övergår mina djärvaste
kombinationer; och jag kallas ändock varulven.
DEN OKÄNDE
Det kan ju förefalla -
LÄKAREN
[avbryter] En lång tid bar jag hat till er, som ni kanske vet,
därför att ni genom en oförlåtlig handling bragte ett oförtjänt dåligt
rykte över mig, men när jag blev äldre och förståndigare, insåg jag
att om straffet den gången vat orättvist, så förtjänte jag det ändock
för andra streck, som icke blevo upptäckta, och ni var ett barn, som
för övrigt hade nog samvete att strffa sig själv, så den saken behöver
icke bekymra er heller! Var det ärendet kanske?
DEN OKÄNDE
Ja!
LÄKAREN
Är ni då nöjd om jag beviljar er fritt avtåg?
DEN OKÄNDE
[ser frågande ut].
LÄKAREN
Eller trodde ni kanske att jag ämnade inspärra er; eller såga er med
instrumenten där? Döda er, kanske? Man skulle ju döda sådana där
stackare!
DEN OKÄNDE
[ser på klockan].
LÄKAREN
Ni hinner med båten.
DEN OKÄNDE
Vill ni räcka mig er hand?
LÄKAREN
Nej, det kan jag inte! Det får jag inte! Vad hjälper det för övrigt
om jag förlåter er, när ni inte har kraft att tillge er själv. - Det
finns ju saker, som endast kunna hjälpas genom att göras ogjorda:
detta är ohjälpligt!
DEN OKÄNDE
"Den Goda Hjälpen".
LÄKAREN
Den var inte så dålig! - Ni utmanade ödet, och ni blev bruten; ingen
skam i en god kamp. Jag gjorde så med, men som ni ser har jag prutat
på min vedtrave; jag vill inte ha åskan inomhus, och jag leker inte
med ljungelden mer.
DEN OKÄNDE
En station till - och jag är framme.
LÄKAREN
Aldrig framme, herre! - Farväl!
DEN OKÄNDE
Farväl.
* GATHÖRNET Som i första akten. Den Okände sitter på bänken under trädet och ritar i sanden.
DAMEN
[in] Vad gör du?
DEN OKÄNDE
Jag skriver i sanden; fortfarande.
DAMEN
Hör du inga sånger komma?
DEN OKÄNDE
[pekar åt kyrkan] Jo, men därinifrån! - Det är någon jag gjort orätt
utan att veta det!
DAMEN
Jag trodde att vandringen var nära sitt slut, då vi råkade komma hit
tillbaka ...
DEN OKÄNDE
Där vi började ... på gatan, mellan krogen, kyrkan - och
postkontoret. Postkontoret! P,o,s,t ... Hör du, lät jag icke ett
rekommenderat brev ligga ohämtat där ...
DAMEN
Jo, och därför att det bara var elakheter ...
DEN OKÄNDE
Eller rättegångshandlingar. [Slår sig för pannan.] Där är det.
DAMEN
Gå in, och tro att det är ett gott brev!
DEN OKÄNDE
[ironiskt] Gott?
DAMEN
Tro det! inbilla dig det!
DEN OKÄNDE
[går in på posten] Jag vill försöka!
DAMEN
[går och väntar på trottoaren].
DEN OKÄNDE
[ut från posten med ett brev].
DAMEN
Nåå?
DEN OKÄNDE
Jag skäms! - Det var pengarne!
DAMEN
Ser du! - Och alla dessa sorger, och alla dessa tårar - förgäves ...
DEN OKÄNDE
Icke förgäves! - Det ser elakt ut, det här spelet, men är det nog
inte! Det var den Osynlige jag gjorde orätt, när jag misskände ...
DAMEN
Tyst! inte så! inte skylla!
DEN OKÄNDE
Nej, Det var min egen dumhet, eller ondska ... Jag ville icke vara
livets dupe, och därför blev jag det! - Men älvorna ...
DAMEN
Ha gjort utbytet! - Låt oss gå.
DEN OKÄNDE
Ja, låt oss gå och gömma oss i bergen med vårt elände ...
DAMEN
Ja! bergen gömma! - Men först måste jag in och tända ett ljus åt min
goda Sankt Elisabeth ...
DEN OKÄNDE
[nickar avböjande].
DAMEN
Kom!
DEN OKÄNDE
Nåja! jag kan ju alltid gå igenom; men stanna gör jag inte!
DAMEN
Det vet du inte! - kom! - Därinne skall du höra nya sånger!
DEN OKÄNDE
[går efter henne mot kyrkporten] Kanske!
DAMEN
Kom!
