- Project Runeberg -  Om dammet och de deri befintliga lägre organismernas betydelse för uppkomsten af smittosamma sjukdomar och jäsningsprocesser. /
65

(1872) [MARC] Author: Alrik Törnblom - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

verkas af de tallösa ämnen, som förorena luften, de
må nu vara lefvande eller döda, då vi stundligen
måste indraga dem i våra lungor. Under vanliga
förhållanden undgå vi den fara, som dammet eljest
skulle medföra, dels derigenom att luftvägarna äro
långa, krokiga och fuktiga, så att dammkornen icke
komma synnerligen långt ned, dels genom ett
särskildt slags celler, som bekläda näsan och luftrören.
Vid vanlig andhemtning kommer luften först in i
näsan, som på hvardera sidan innehåller en bugtig
och krokig, med en slemhinna försedd gång, der
redan det gröfsta dammet fastnar på de fuktiga
väggarna. Sedan kommer luften in i svalget och
strupen och derifrån i luftröret, som oupphörligt
förgrenar sig, så att slutligen hårfina rör bildas, innan
man kommer till luftvesiklerna. Äfven vid den
djupaste inandning kommer luften icke längre än till
de finare rören; i de allra finaste och i sjelfva
luftvesiklerna kan man säga att vindstilla råder, att ingen
stark luftström går ut och in, utan att gaserna
utbytas så småningom, så att syret tager vägen inåt
kroppen, kolsyran vägen utåt. Den slemhinna, som
bekläder väggarna i näsan och luftrören, har innerst
ett lager af tätt bredvid hvarandra stående, såsom
en mosaik ordnade celler, hvilka på sin inåt vända
yta äro försedda med små ytterst fina hår, som
en-ring befriad från’ damm, inträffar aldrig kristallisering) och beror på att
dessa kristaller såsom damm häfta vid glasstafvar eller andra fasta
kroppar, som afsigtligt eller tillfälligtvis komma in i vätskan, eller derpå
att dylika små kristaller falla ned med dammkornen och bilda en kärna,
omkring hvilken kristallisering kan uppstå i lösningen. Den som
ytterligare vill studera dessa intressanta fenomen, hänvisas till Annales
scienti-tiques de l’école normale Supérieure, T. 13. Paris 1866.

Ur var tids forskning. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 14:38:50 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dammet/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free