Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Abboten hade rest sig och Didrik Slaghök gjorde
likaledes och gick emot honom. Han tog fram ett
papper ur fickan, vecklade upp det och räckte det
till sin motståndare.
»Läs», sade han, »1 ser där, att det är en dispens
från den helige Fadern, varigenom den fläck, som
vidlåder min börd, alldeles upphäves, så att jag kan
inträda i det andliga ståndet, om min vandel och mina
kunskaper eljest berättiga mig därtill. Den helige
Fadern har makt att lösa och binda, och visserligen bör
det glädja varje kristen själ, om han befriar sonen
från straff, för det föräldrarna brutit.»
Abboten tog papperet, läste det och fann, att det
var riktigt. Men för det blev han inte mildare. Han
kastade dispensen på bordet, tog sin hatt och vände
sig till Sigbrit.
»För visso är det illa, att den helige Fadern
besmittar sig med dylikt», sade han. Och inte vill jag
vara under samma tak som en sådan som I, som är en
skam för det andliga ståndet. Om I vill följa mitt råd,
Sigbrit Willums, så visa karlen på dörren. Hans
närvaro är en skam för ert härbärge.»
Didrik Slaghök sneglade på Sigbrit med ett leende,
men hon såg inte upp från böckerna.
»Jag visar inte ut någon gäst, som kan göra rätt
och skäl för sig», sade hon.
»Ja, då går jag», sade abboten. »God natt, Dyveke.
Jag skall inte glömma, att jag lovat att gå med dig
till Emblehem och se den heliga källan.»
Så fort dörren hade stängts efter honom, smällde
Sigbrit igen böckerna, reste sig med händerna stödda
mot disken och satte skarpt ögonen i Didrik Slaghök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
