Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till, att du försöker inbilla de tre herrarna, att du är
välkommen.»
Hermann lät armarna falla och såg på de tre, som
sutto i rummet, och de sågo på honom tillbaka. Det
var lätt att se, att han och Sigbrit voro syskon. Det
var samma breda, tjocka huvud, samma fylliga figur.
Men han hade icke Sigbrits bestämda mun och vassa
ögon.
»Det är mina bröder», sade Sigbrit. »Hermann
och Dionysius... hå, var blev Dionysius av.»
»Här är jag, syster», sade han och dök fram
bakom Hermann.
»Ja, där är han», sade Sigbrit. »Ni kan alltid
finna honom bakom Hermann. Det är, som jag har
sagt, mina bröder, och de ha aldrig vållat mig annat
än ondt.»
Hermann gick fram till borgmästaren och räckte
honom handen, som denne icke dröjde att mottaga.
Det kom mera öl på bordet, och snart sutto alla
fem i godt samspråk, medan Sigbrit Willums höll sig
bakom skänken och knappast såg åt dem. Hermann
beställde in, och hon lät det ske utan invändningar.
»Sitt här, syster», sade han muntert.
»Nej», svarade hon kort.
»Eder syster vill lämna oss», sade borgmästaren.
»Hon har just kungjort sitt beslut för Falkens ägare,
som sitter där, och som var så glad åt att ha hyrt
ut härbärget till henne. Om I kunde omvända henne,
så skulle både han och jag och den vördige abboten
och hela staden bli er tack skyldiga.»
»Det tror jag nog att jag kan», sade Hermann
Willums, och stötte sitt krus mot de andras. »Vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
