Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer det väl goda tider för land och rike. Där nere
i Holland, varifrån jag är, förstår regenten att uppskatta
borgarna, som genom handel och sjöfart fylla rikets
kassa. Tror I inte också, herr Jörgen, att den tid
kommer, då de som förvärva skatten, komma att sitta
i konungens råd framför dem, som öda bort den?»
Jörgen Hansen nickade vänligt.
»Jag tror som I», sade han. »Och mången gång
har jag sagt detsamma. Men det båtar föga, vad vi
båda prata. Adeln är stark i hela Norden, liksom i den
övriga delen av världen, och prelaterna hålla med den.
Här i Norge rider en biskop med större följe väpnade
män än någon kunglig befallningsman. Innan det
blir annorlunda, får mången borg brännas och mången
stolt nacke böjas.»
»Vill nacken inte böja sig, så skall den knäckas»,
sade Sigbrit.
»Ja, om vi två sutto i konungens råd, Sigbrit
Willums», sade Jörgen skrattande.
Så bröt han upp och gick därifrån med ännu högre
tankar om henne än förut. Han kom ofta tillbaka,
och medan han lärde henne landets seder och berättade
för henne ur dess historia, förundrade han sig
alltmer över, hur snabbt hon fattade och hur vidsynt
hon såg på tingen. Det uppstod så småningom en
ovanlig vänskap mellan dem båda och Jörgen Hansen
dolde det inte, vilket i hög grad ökade Sigbrits aktning
för honom.
Vidt och bredt talade han till sina vänner och
bekanta om den kloka holländska kvinnan, som
kommit till staden, och han glömde inte att prisa hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
