Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vackra dotter, som nu var tillsammans med Edle från
morgon till kväll.
Framför allt förde han hennes talan hos fogden på
Kungsgården och gjorde det så väl, att Henrik Bagge
frampå våren gav henne tillstånd att hålla den bod
på strandsidan, hon så mycket hade önskat.
»En allt för ringa verksamhet för en så klok kvinna
som I, Sigbrit », sade han, när han gästade henne första
morgonen, hon stod i boden, och gav henne handsöl.
»Jag tackar för edert välvilliga omdöme, herr
Jörgen», svarade hon. »Men jag hade rakt förgåtts, om jag
fått sitta med händerna i kors. Här kan jag dock dagen
igenom tjäna, vad jag behöver till livets uppehälle, och
så får ödet avgöra resten. Livet är ombytligt och
det går upp och ned för människornas barn.»
Jörgen Hansen nickade. Han såg bekymrad på
Dyveke, som stod bredvid modern i boden. Förgäves
hade han sökt övertala Sigbrit att få behålla henne,
men hon höll styvt på sitt och lät inte rubba sig.
Och Dyveke smålog förnöjd bakom de saker,
Sigbrit Willums hade hopat på disken, och som voro
både andra och flera än fogden hade givit henne
tilllåtelse till.
För var dag som gick, blev Dyveke allt skönare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
