Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den saken. Och I skall akta er, så att icke
allmogen får reda på det. Då kan I bli anklagad för
trolldom och häxeri, och ingen i hela världen kan fria
eder från rättvisan här i landet.»
Han gjorde korstecknet, och Sigbrit skrattade sitt
osköna, torra skratt.
»Det finns ingenting annat i de där burkarna än
örter och läkemedel», sade hon därpå. »I borde vara
den siste att beskylla mig för trolldom, sedan jag i
vintras botade eder hustru för sot.»
»I gjorde det», svarade Jörgen Hansen. »Och
hon och jag skola alltid tacka er för det. Men nu
tala vi inte mera om det. Jag tänker på edra
bröder. Om jag nu finge papperet, I talade om, från
Hermann, så finge I väl vara i fred?»
»Visserligen finge jag det», svarade hon. »Men så
stor narr är han inte, att han lämnar ut det.»
»Vi få se», sade Jörgen Hansen. »Dat finns många
sätt att behandla en sådan herre på. Och jag får väl
lova, att I skall hjälpa honom, när I en gång kan
det... honom och Dionysius.»
»Lova vad I vill», sade Sigbrit. »Om han bara
håller sig från spel och dryckjom och andra olater,
så skall jag hjälpa honom, när jag kan. Och
Dionysius kan få bli sven i min bod samma dag han
skiljer sig från Hermann.»
Med detta besked gick Jörgen Hansen. Sigbrit
gick ut i boden och fann till sin harm, att Dyveke,
som hon satt att vakta den, var borta. Majsolen
sken ljuvligt över fjorden, och här och där började
det svagt grönska på de branta fjällen. Garparna
sprungo på gatorna som galna hundar och skreko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
