Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dansade, och sjömännen sjöngo i hamnen.
Sigbrit Willums kände, att det var vår. Hon stängde
dörren för dragets skull och svepte kjolarna om
benen, som gikten grasserade i.
En stund efter kom Dyveke hem, blossande röd och
med spelande ögon.
Jag har varit i kungens hage med Edle och
Vibeke», sade hon andfådd. Ack, moder, det är härliga,
gröna knoppar på alla träd, och det är så varmt,
att jag inte står ut med min tjocka kjortel. »
Sigbrit slog efter henne med käppen, men hon
hoppade undan.
»Du får inte slå mig i dag, moder», sade hon.
»Jag har inte gjort något ondt, och solen ropade,
så att jag måste komma.»
»Kom hit och tag emot ditt straff», sade Sigbrit.
Men Dyveke sprang till dörren och stod där och
såg stort på modern.
»Jag tål inte, att du slår mig i dag», sade hon.
»Och om jag gör det ändå?» sade Sigbrit.
Dyveke knyckte på nacken och såg oavvändt på
modern.
»Då rymmer jag», sade hon.
Sigbrit stod och såg på henne och upptäckte för
första gången, att hon var en fullvuxpn kvinna.
Hon var nu längre än sin moder och smal om
livet och bred över bröstet. Munnen var röd och
krökte sig i trots. Ögonen, som annars voro milda,
hade en flammande och fast blick.
Sigbrit såg också, att kjolen hade blivit för kort
för henne och att bröstduken var för trång. Hon
tänkte, att hon i morgon dag skulle gå ut och köpa nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>