- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Dyveke /
73

[MARC] Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på dag och natt. Hon såg två stora eldar, och hon
visste, att den ena hade stadens borgare tändt och den
andra garparna, som firade sin fest för sig själva. De
lågo ett godt stycke från varandra, men innan natten
gått, skulle nog de stridslystna på båda sidor hitta
varandra och blod skulle som vanligt flyta.

Sigbrit såg nedåt gatan, men upptäckte inte en
människa. Det gick en hund och en katt där, som
sågo ut som ;om de kände sig nedtryckta av
ensamheten. Och på andra sidan hamnen var det lika tomt.
Tyskarnas brygga låg alldeles öde, och så många av
manskapet på Kungsgården hade tågat till eldarna, att
en fiende lätt kunnat överrumpla slottet under natten.

Sigbrit reste sig och gick stödd på sin käpp till
grannens hus, där det bodde en gammal sjuklig
kvinna. Hon slog med portklappen på dörren och ropade,
men ingen svarade. Kvinnan var borta med alla de
andra vid eldarna. Hon hade väl icke vågat stanna inne
för häxornas skull. Sigbrit skrattade åt människornas
fåkunnighet och gick vidare, bankade och ropade, men
fick ingenstädes svar.

Då gick hon tillbaka till boden igen och satt där
i den milda sommarnatten. Uppe från fjället hördes
rop och sång, då och då uppblandat med ett
salutskott.

Rätt som det var kom Torsten skomakare gående.
Det var en ful och vanför karl, som var skyldig henne
för varor och därför uppväckte folks hat mot henne
var han kunde.

»Ja, Sigbrit», sade han, »jag förstår så väl, att du
inte är med de andra vid eldarna. Jag sätter mig här
och passar på. När midnattstimmen slår, får jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/1/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free