Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till att börja med var det ingen, som sade något,
vilket var så mycket märkvärdigare, som valet eljest
brukade försiggå under stort tumult och många
slitningar.
Då var det en, som föreslog Hermann Willums, som
redan gjort sig känd i staden för sin omåttliga
dryckenskap. Förslaget mottogs med skratt av bönderna,
som kommit för att roa sig och som ville roa sig.
»Då är Sigbrit Willums bättre», ropade en röst
i hopen.
Och skrattet skallade ännu högre, ty Sigbrit var
känd av alla, och det var inte många av de
närvarande, som inte varit utsatta för hennes vassa tunga.
»Tung blir dansen, om Sigbrit Willums skall leda
den», ropade en annam.
»Det vågade du inte saga, om hennes käpp var i
närheten», skrek en tredje.
Men då steg Jörgen Hansen fram, och han var en
redlig man, till vilken alla gärna: lyssnade.
»Skam den, som lastar Sigbrit Willums», sade han.
»Hon är en hederlig kvinna, om hon också är fattig.
Inte annat än jag vet, har hon ständigt gjort rätt för
sig mot var och en, och jag och min hustru räkna henne
för en av våra goda vänner. Inte heller ha vi kommit
tillsammans för att göra spe av varandra, utan för
att välja majgreve, som är den, som skall leda vår fest
och skänka den glans. Borgmästaren har redan den
gyllene krans i handen, som skall sättas på hans
huvud, för att utmärka honom inför allt folket.»
Borgmästaren lyfte kransen i luften, och alla reste
sig på tå för att kunna se den. Den hade skänkts till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
