Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
herr Erik Walkendorf för att döma några garpar, som
ställde till bråk förra natten.»
»Då väntar jag ännu en stund», sade Sigbrit.
Hon flyttade på sig, nickade till svar på något
kammartjänaren sade och inlät sig icke vidare i tal med
honom. Nu kom Henrik Bagge och frågade efter
konungen. Albrecht sade honom hur det var och
gick sin väg, medan slottsfogden satte sig hos Sigbrit
Willums.
»I får allt låta mig få företräde först, Sigbrit»,
sade han. »Det är väl för er dotters skull, I kommit?»
»Jag har kommit därför att konungen skickat bud
efter mig», svarade hon.
»Ja, han vill väl erbjuda er någon ersättning», sade
herr Henrik. »Han har ju visserligen vanärat barnet,
men om han erbjuder henne en god hemgift, kan hon
väl få sig en man, om också inte här i staden.»
»I borde sköta om era egna angelägenheter,
Henrik Bagge», svarade Sigbrit.
»Justament vad jag ämnar göra», sade han.
»Borgarna ha klagat på mig hos hans nåde. Om han
också inte har sagt något ännu, så märkte jag
granneligen hans misstämning emot mig i går kväll. Det
otacksamma packet! Det är tacken för all den
vänlighet man visat de där storsnutiga köpmännen.»
»I skulle inte tala illa om köpmännen», svarade
Sigbrit. »Och allra minst för mig, som är av gammal
god amsterdamsk köpmanssläkt. Och I kan bespara
er eder audiens hos hans nåde. Edra dagar på
Bergenshus äro räknade, Henrik Bagge.»
Slottsfogden såg på henne och försökte se
obesvärad ut, men han skrattade osäkert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
