Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regerar på Bergenshus. Skam er, I skalk och skälm!
Jag spottar där I går!»
Sigbrit Willums hade rest sig upp. Hon spottade
efter fogden och träffade hans stövel. Hon gav
eftertryck åt sina ord med en stark dunk i golvet med
käppen, och hon märkte inte, att dörren öppnats och
och att konungen med Erik Walkendorf och Albrecht
stodo på tröskeln.
Nu vände hon sitt röda ansikte mot de inträdande,
men lät sig ingalunda förbluffa.
»Där står hans nåde, kan jag se», sade hon. »Det
är mitt hopp, att han har hört varje ord, jag sagt till
Henrik Bagge.»
»Det har jag», svarade kungen skrattande. »Det
var rätt många hårda ord bland dem också.»
»Jag skall låta vakten kasta denna gemena kvinna
på porten», sade Henrik. »Det har inte varit med min
vilja, som hon sluppit in på Kungsgården. Hon är
ingenting annat än en ringa holländsk krämerska, och
påstår, att eders nåde skickat bud efter henne.»
Konungen studsade och såg på Sigbrit.
»Är I Sigbrit Willums?» frågade han.
»Jag är så», svarade hon kort. »Och mer än en
timme har jag väntat här i edert förgemak, fast jag
är en fattig krämerska, som slottsfogden säger, och
har svårt att vara från min bod under den brådaste
tiden. Inte heller har jag sagt annat till Henrik Bagge
än vad som är sant, vilket eders nåde snart kommer
att få erfara.»
»I skall få full ersättning för eder förlust», sade
konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
