Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amsterdam. Peter van Hook seglar så snart han lastat och
kommer tillbaka till våren. I vet nog, att det är
förbjudet för holländarna att stanna här över vintern.
Det få endast garparna, eftersom de främja rikets
välstånd och fylla kungens kassa med avgifter och skatter.»
Ådrorna i konungens panna svällde.
»Guds död!» sade han, »I döljer minsann inte
edra tankar och tycks glömma, att det är konungen
I talar med.»
»Det glömmer jag visst inte», svarade Sigbrit lugnt.
»Om jag vill klandra lagen, så måste jag väl tala vid
den, som är lagens herre. Och lagen är kortsynt
och utarmar Bergen. Men det är väl Dyveke, som
eders nåde tänker på, och tycks det eder för långsamt
med Peter van Hook, så kan I ju sända en av edra
armerade galeaser till Holland.»
Konung Kristian reste sig upp och skrattade. Han
hade blivit vid godt humör. Sigbrit Willums
instämde oförskräckt i skrattet.
»Nå», sade han, »ryktet har inte ljugit, när det
givit eder en skarp tunga och ett godt förstånd. Låt
oss alltså komma till saken, som är den, att jag fått
eder dotter kär, och inte kan vara utan henne mera.»
»I menar, att Dyveke har blivit eder frilla», sade
Sigbrit.
»I nämner minsann sakerna vid deras rätta namn»,
svarade han och gjorde en grimas. »Det förvånar mig,
att I kunnat föda den blida duva, I kallat eder dotter.»
»Det har alltid varit min vana att nämna sakerna
vid deras rätta namn, som I säger», svarade Sigbrit.
»Jag trodde inte heller, att en sådan ärlighet skulle
misshaga konung Kristian. Och vad beträffar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>