Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»En kvinna kan väl också giva råd», sade hon.
»Men konungen finner väl män, om han har något
att bruka dem till och kan tåla dem vid sin sida.»
»Tror I?» svarade han. »Det förefaller mig
stundom, som om det inte funnes annat än käringar i
Norge.»
»Då kan jag visa eders nåde på en man, om I
har bruk för honom», svarade Sigbrit. »Jörgen
Hansen heter han, och han är rådsnar och fast och
dessutom eders nåde mycket tillgiven. Han är jutlänning,
men har bott här i staden i många år. Honom kan
I anförtro hur mycket som helst.»
Konungen tog ett dokument, som låg på bordet,
och ämnade skriva upp namnet, men pennan ville inte
släppa skrivvätskan. Sigbrit tog då fram en gåspenna
ur barmen, spetsade den, doppade den i hornet och
skrev med stadig hand Jörgen Hansens namn.
»Kan I skriva också?» sade konungen. »Det är
sannerligen underligt, att en sådan kvinna som I har
stått i en bod på Strandsidan i Bergen och sålt
bakverk till sjömän och annat enkelt folk.»
»Jag blev inte född till det heller», svarade hon.
»Men om det så skulle foga sig, kan jag göra det en
gång till, vilken dag som helst.»
Albrecht stack åter in huvudet genom dörren och
anmälde, att Erik Walkendorf inte kunde vänta längre,
och att han hade ett viktigt ärende att framföra.
»Där ser I, Sigbrit Willums», sade konung
Kristian skrattande. »Min kansler måste vänta, medan
jag talar med eder. Och Guds död...»
Han slog sig för pannan och gick hastigt fram till
rutan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
