Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det blev en formlig folkvandring förbi boden. för
att få se en skymt av Dyveke och Sigbrit. Men
nyfikenheten blev aldrig tillfredsställd. Dyveke var på
Bergenshus hos kungen, som trots kanslerns
föreställningar låtit inreda en kammare åt henne bredvid sina
egna gemak, och Sigbrit höll sig i rummet bakom
boden.
Där gav hon audiens åt sin gamle vän Jörgen
Hansen, som hade ett långt samtal med henne.
»Nu kommer den tid, då jag kan återgälda eder
vänskap, Jörgen Hansen», sade hon. »Kanhända att
jag nu kan göra mera för eder än I för mig.»
»Kanhända det», sade Jörgen. »Det är dock inte
därför jag har kommit till eder.»
»Jaså», svarade Sigbrit. »Jag trodde I ville
smida, medan järnet var varmt. En mans tycke är
flyktigt, och en kung är mera man än någon. I tror väl,
att den dag hans nåde blir trött på Dyveke, är det ute
med Sigbrits makt. Men det kan hända, att I och
andra, som tänka så, räkna fel.»
»Så tänker jag inte», svarade Jörgen lugnt. »Jag
hoppas för er dotters skull, att hon inte blir
besviken for snart. Och jag vet, att I är klok nog att
tillförsäkra henne och er själv det nödvändiga, när
det tar slut, som en gång måste sluta. Nej, jag har
kommit för att tala med eder om Edle.»
»Vad är det med henne?» frågade Sigbrit.
Jörgen Hansen såg en smula förlägen ut och
tänkte efter, hur han skulle lägga sina ord.
Saken var den, att både Edle och hennes moder utan
omsvep visat, att de ingenting mera ville ha med
Dyveke att skaffa, sedan hon blivit konungens frilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
