Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vet, vad han gör. Och ånger är ingenting värd, när
den kommer för sent. — Vredgas I på min djärvhet?»
»Nej», svarade Sigbrit. »Jag tror, att du är mig
trofast, och du skall få din lön.»
*
SJUTTONDE KAPITLET.
Kungens frilla.
Jörgen Hansen vågade inte avslå Sigbrits begäran
att sänjda Edle till Oslo.
Han tyckte inte om tonen i hennes brev, han
tänkte också, att hennes övermod möjligtvis var för stort,
men han var en dådlysten man och kände sig säker
på, att han skulle kunna uträtta något, om han bara
fick makt. Samtidigt med Sigbrits brev fick han
utnämningen till hövidsman på Bergenshus, och hur det
än gick i framtiden, så förstod han, att för
närvarande hängde allt på Sigbrits vänskap, som hade
skaffat honom denna viktiga och inbringande post. Han
tänkte också, att han skulle förvalta ämbetet så till
konungens tillfredsställelse, att han skulle få behålla
det även om Sigbrit föll i onåd.
Det återstod då bara att göra alla dessa saker
begripliga för Edle. Om hennes moder hade levat, så
kände han, att det inte skulle ha gått så lätt. Men hon
hade dött kort efter sedan Sigbrit och Dyveke rest
från Bergen, och om hon också varit en i alla
avseenden dugande kvinna, så önskade Jörgen Hansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dandrott/1/0153.html
