- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Dyveke /
154

[MARC] Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

henne inte tillbaka till livet igen just nu. Ty hon var
besinningsfull och kraftig och hade alltid haft stort
inflytande på honom.

Till hans stora överraskning grep Edle med glädje
erbjudandet att få resa till Oslo. Han framställde
det helt försiktigt och med allehanda omsvep och hade
förberedt sig på att bemöta alla hennes invändningar.
Men hon lät honom knappast tala till punkt, hoppade
upp och klappade händerna och ropade, att hon
hellre ville resa i dag än i morgon.

Jörgen Hansen ruskade på huvudet åt kvinnors
nyckfullhet, men aktade sig väl för att fråga något.
Han gjorde så fort det var möjligt allt i ordning till
avresan, och två dagar därefter red Edle, följd av
fyra välbeväpnade svenner, ut genom stadens port,
och hade med sig ett brev till Sigbrit, vari
slottsfogden tackade henne, och ett till kungen, vari han
redogjorde för sitt tillträde till ämbetet och lovade att
sköta det till hans nådes belåtenhet.

Dyveke stod i dörren, som ledde från hennes
kammare ut i den lilla rosengård, som konungen låtit
anlägga, och lockade på sina duvor. Det var afton och
tid på att de skulle stängas in i buren för att kunna
vara redo att flyga ut, när kungen vinkade morgonen
därpå uppe från slottet. De kommo från alla håll,
när hon lockade, och satte sig på hennes hand. Hon
smekte dem och kallade var och en vid namn, innan
hon satte in dem, ty hon kände igen dem och hade
reda på var och en särskildt. När en dag höken hade
snappat till sig en av dem, grät hon länge och häftigt
av sorg. Förgäves sökte konungen ställa henne till
freds och lovade henne tio nya för denna enda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/1/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free