Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej, o nej!» sade Dyveke. »När bad jag er
någonsin om slikt, käre herre?»
»Nej, det har du aldrig gjort», sade kungen gladt.
»Ära vare dig därför, dig framför tusen andra.»
»Jag ville be er stanna hos mig hela natten», sade
Dyveke. »Det är så tungt, att I går vid midnatt. Då
kan jag inte sova mer, utan ligger och kastar mig på
min bädd i vakna, onda drömmar. Stanna hos mig
i natt tills hanen gal och skicka hem drabanterna, så
att ingen vet, att den stackars Dyveke har tagit er till
fånga och håller fast er.»
»Var det din bön?» sade kungen glad.
Hon nickade och log. Men så blev hon åter
allvarlig. Hon kom ihåg att en av hennes tärnor hade
sett en bonde, smidd i järn, som förts till tornet.
Hon hade ropat på Dyveke och de hade stått och
sett på honom. Hans ansikte var så ångestfullt, att
hon tyckte, att hon aldrig skulle glömma det.
Och nu bad hon att bonden skulle bli frigiven,
om hans dåd inte var så svårt, att han måste sona
det med livets förlust.
»Sänd en av edra drabanter till slottet och giv
bonden friheten», sade hon. »Låt honom gå i denna
stund ... hem till hans Dyveke, som sitter och gråter
och väntar på honom.»
»Är det din bön?» sade kungen.
Han drog henne häftigt till sig och lade sin kind
mot hennes.
»Över hela Norge går skvallret om Dyveke, min
lilla duva», sade han. »Om kungen straffar strängt,
som det är hans plikt, då är det Dyveke, som gör
honom hård. Sätter han en man till ett ämbete, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
