Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ADERTONDE KAPITLET.
Stora förändringar.
Det blev stilla på Akershus, sedan konung Kristian
dragit ut ur landet, och ännu mer stilla i Sigbrits hus.
Dyveke lät varje morgon sina duvor flyga och
lockade dem var kväll hem igen och gladdes åt att alla
voro där. Ibland gick hon i sin lilla rosenträdgård,
fast den var vit av snö och is, men aldrig utanför den.
Förr hade hon ibland vandrat längs med fjorden, men
då hade hon alltid haft Albrecht von Hohendorff med
sig. Nu hade kammartjänaren följt med hans nåde till
Danmark, och Dyveke ville inte ha någon annan
följeslagare.
Därför höll hon sig inne och satt för det mesta
i sin kammare med Edle, som skötte vävskytteln med
stor färdighet. Dyveke försökte också med det, men
blev snart trött. För det mesta satt hon i sin stol och
stirrade eller låg på vilobänken med handen under
kinden och lyssnade till Edles prat.
»Hur kan du få dagen att gå, som ingenting gör»,
sade Edle.
»Jag tänker på min käre herre», svarade hon, »när
han kommer igen och vad han sade till mig senast
han var här och alla andra gånger förut jag varit hos
honom.»
»Det är illa, att hans nåde skall vara så mycket
på resor», sade Edle. »Om du sitter så där och inte
tar dig någonting för, så blir du ju riktigt dum till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dandrott/1/0164.html
