Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång. Det måste han själv göra, sade han, om han
ville undgå att smaka på Sigbrits käpp.»
»Går hon med käpp?» frågade Hans Faaborg.
»Visst», svarade Rolf, »hon är så tjock, att hon
inte kan släpa sig fram utan tillhjälp av käppen. Men
när hon blir ond, så står hon stadigt på fötterna och
slår.»,
De gingo genom apelgården, där träden redan
började knoppas, ty det var i slutet av mars och mildt
i luften. Ute på backen stannade Rolf och pekade
mot sjön, där det låg ett fartyg, som tycktes hålla
på att kasta ankar.
»Det är ett norskt fartyg», sade han. »Kanhända
äro de ombord, som vi vänta?».
De stannade en stund och sågo på. Fartyget var
nära intill land, och det vimlade av folk ombord på
däcket. En båt sattes ut och några personer firades
ned i den.
»Guds död», sade Rolf Madsen och härmade
kungens röst. »Där ha vi dem. Jag känner igen Albrecht
von Hohendorff, som är mera högmodig än rikets
marsk, för att han är adelsman. Inom en halvtimme
ha vi hela det höga frilleföljet på gården.»
»Vakta din tunga nu», sade Hans Faaborg. »Det
är klokast att se om hunden bits, innan man slår den.»
Han sprang ned till landningsstället, följd av Rolf,
och en stund efter gingo de resande i land.
Sigbrit var mycket medtagen av sjöresan. Hon
satte sig på en stor sten, som låg där, och nekade
platt att gå längre.
»Det var illa gjort av eder, Albrecht, att sätta oss
i land här på denna öde strand», sade hon. »Jag ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
