Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGONDE KAPITLET.
Kungens plikt.
Det fanns en bland konung Kristians män, som
stundom sade till honom vad ingen annan vågade.
Det var hans kansler Ove Bilde, biskop i Aarhus,
vilkens råd konung Hans på dödsbädden uppmanat
sonen att lyssna till. Herr Ove var en hovsam herre och
mindre världslig och prålig i sitt framträdande än de
flesta andra prelater på den tiden. Men liksom han
var så from och renlevande som hans andliga stånd
krävde, så vek han heller inte tillbaka för att säga
sanningen, när han tyckte det var nödvändigt och
kunde av ingen och intet bringas att vika från vad
han ansåg vara sin plikt.
Samma vår konung Hans hade dött, satt han en
dag hos den fromma änkedrottning Kristine och
rådslog med henne om hur de skulle kunna förmå den
unge konungen att gifta sig.
»Säkerligen skall det inte falla sig svårt för min
käre son att finna sig en brud från ett av de
europeiska furstehusen», sade änkedrottningen. »Han bär dock
tre kronor på sitt huvud, om också den ena göres
honom full av törnen av trotsiga upprorsmakare.»
»Där sade eders nåde ett sant ord», svarade
biskopen. »Konungen behöver visserligen endast välja för
att bruden skall vara redo.»
De talade en stund härom och enades slutligen om,
att prinsessan Elisabeth av Burgund var den, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dandrott/1/0180.html
