Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det finns det ju inga tvivel om», sade konungen.
»Det vore min farbror och hans söner.»
»Så är det, eders nåde», svarade Ove Bilde. »Det
är det han håller sig till och det finns blott en sak,
som kan ta den hållpunkten ifrån honom.»
Nu förstodo riksråden vart biskopen ville hän och
gåvo honom uppmuntrande blickar. Konungen
förstod det också.
»Vad menar I ?» sade han osäkert.
»Jag menar, att om eders nåde skänker riket en
drottning och en tronarvinge, då slår hertigen sig till
ro på Göttorp — men inte heller förr», sade Ove Bilde
djärvt.
Konungen trummade med fingrarna på bordet och
såg framför sig. Han behövde inte läsa i sina
rådsherrars ansikten för att veta, att de alla tänkte som
kanslern. Han visste också vart allas tankar gingo just
nu — till Dyveke, hans lilla duva, som satt på Hvidöre
kungsgård och spanade efter om han inte skulle
komma snart.
Han visste också, att de hade rätt, då de ansågo
att hans förhållande till Dyveke var orsaken till att
han ännu inte ingått något äktenskap. Hur skulle han
kunna drömma om att ta sig en drottning, när han
kände sig lika dragen till sin Dyveke som den dagen,
hon blev hans första gången i skogen ovanför
Bergen? Så avskräckande var den tanken honom, att han
lika litet i dag kunde tänka den till slut som alla
andra gånger hans fader och moder framkastat den
för honom.
Men han visste också, att tanken måste tänkas till
slut och att slutet skulle bli detta äktenskap, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
