Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var honom så förhatligt. Han var trettiotvå år och
finge han inte snart en son, var hans kungaval inte
betryggat. Och ej heller kunde han vänta sig, att få
sitta lugn på sin tron, så länge han var utan son.
Där låg Gottorparnas styrka. Ett äktenskap och
födandet av en tronarvinge var det enda som kunde
göra slut på deras stämplingar.
Ove Bilde började tala igen — om samma sak.
Utan att fästa sig vid att konungen alls inte hade
svarat honom, började han lugnt och eftertänksamt
gå genom de prinsessor i Europa, som kunde komma
på fråga. Franska och engelska, skottska,
österrikiska, ja, till och med ryska drog han fram och vägde.
De andra rådsherrarna började tala med, och medan
konungen satt tyst och till synes likgiltig, blevo
herrarna överens om att prinsessan Elisabeth av
Burgund var den, som på alla sätt skulle bringa hans nåde
och landet mest ära.
Men plötsligt vaknade konungen ur sina
funderingar.
Han såg från den ena till den andra, och det kom
ett leende på hans läppar, om det också inte fanns
i hans ögon. Så sköt han tillbaka stolen och reste
sig tvärt.
»Nu skolen I ha tack för i dag, I gode herrar»,
sade han. »Det förefaller mig som om I kommit till en
ljuvlig endräkt, inte endast om att kungen skall ta sig
en gemål, utan också om vem hon skull vara. Det kan
inte vara förmätet av mig, om jag ber om en smula
betänketid, och på det hela taget vill ha ett ord med
i laget.»
Mogens Gjöe skrattade ljudeligt och låtsades som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
