Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oförändrat ödmjuk ton. »Det kan ju hända, att de höga
herrarnas miner därinne avspegla sig i mitt ansikte. Det
var kostligt att se vad de uttryckte allt åt varandra,
som de inte vågade säga högt åt eders nåde.»
»Guds död, karl!» sade kungen. »Det skulle vara
ett farligt ansikte I har, om så vore.»
»Det är bara ett av mina ansikten, eders nåde»,
sade Didrik. »Är mitt ansikte en spegel för andras
miner, så är det också en sköld och ett skydd för mina
egna tankar.»
»Det kan vara sant nog», sade konungen. »Vi
måste för visso förställa oss, om vi skola nå vårt mål
genom människornas ondska. I tycks vara en klok
karl. Om jag nu, skulle bevilja er uppfyllandet av
er önskan, vad skulle I då begära?»
»Då skulle jag begära ärkebiskopsstolen i Lund,»,
svarade Didrik Slaghök utan ett ögonblicks betänkande.
Konungen stirrade förbluffad på honom. Så brast
han i skratt, men blev plötsligt allvarlig igen.
»Vem vet», sade han. »I tillhör ju det andliga
ståndet och jag kan nog behöva en trogen tjänare där
borta.»
»Jag är magister och doktor i teologien», svarade
Didrik. »Det fattas ingenting i lärdomen. Och jag
kunde väl också snart lära mig att hålla krigsfolk och
göra uppror mot landets herre.»
»Så vass tunga I har», sade konungen. »Det
märks att Sigbrit är eder moster.»
Han vinkade med handen, att han skulle gå, men
i detsamma märkte han någonting i sekreterarens
ansikte, som väckte hans misstro.
»Didrik Slaghök», sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
